En dag på cykel
Tjaba, Kalle här!
Vaknade klockan sju av ljudet från djungels mystiska läten, vinden som viner genom palmbladen, insekternas parningssång och tupparnas galande. Inte alltför dålig start på morgonen måste jag säga.
Efter en frukost bestående av fantastiskt bröd (det mesta brödet i Centralamerika är vitt skitbröd som smakar socker och luft), ägg och konstig ost var vi redo att tackla dagen. Jag, Melissa, Joe och Ewa hyrde varsin cykel och började utforska ön. Ometepe är en stor ö som bjuder på vacker natur, två vulkaner och små byar om vartannat. Vi tog våra rumpor till en naturlig vattenkälla där vattnet var så klart att man knappt kunde se vattnet! Vi svingade oss i källan och det var himmelskt! Vi lekte och stojade i någon timma innan vi kom på att mat är något som bör intas inför fortsatta äventyr. Vi hittade efter en stund en liten restaurang och njöt av grillad kyckling med ris. Jag måste säga att jag uppskattar att ölen kostar lika mycket som coca-colan.
Vi bestämde oss för att återvända till hostlet för en siesta och annat mindre ansträngade saker. På vägen tillbaka skulle jag visa att jag är världens bästa cyklist och tog i så blodet sprutade ur alla kroppsöppningar, vilket resulterade i att kedjan gick av….. Jag är så stark, mäktig och atletisk! Det tråkiga med min mäktighet var att jag var tvungen att gå hela vägen tillbaka till stället där vi hade hyrt cyklarna. Lätt värt det!
Nu ligger vi i varsin hängmatta och halvsover innan det är dags för något annat mindre jobbigt som en cykeltur, kanske middag eller dricka något gott, typ rom.
Ha en svensk februaridag!