Argentina
Melissa här.
Vi befinner oss i skrivande stund i Buenos Aires, Argentina, men senast jag skrev hade vi just hamnat i den lilla staden Castro på ön Chiloé i Chile.
Vi börjar därifrån.
Castro var magiskt!
Vi bodde ett par nätter på ett vackert litet hostel kallat Palafito, ett riktigt fint hostel med mysig inredning, vackra detaljer, en kamin där de eldade dag ut och dag in, ett stort bra kök där det var trevligt att laga mat, och sist men inte minst hade stället en makalös utsikt över en sjö.
Första dagen spenderade vi med att gå omkring i Castro.
Vi njöt av varje sekund utav den mysiga dagen.
Avslutningsvis lagade vi middag och sedan fick vi Whiskey av ett par ifrån Argentina, så det blev lite trevligt samtalande med dem framför brasan innan läggdags.
Andra dagen vaknade vi tidigt och njöt av en underbar frukost, innan vi tog på oss våra varma kläder och begav oss ut.
Vi hade siktat in oss på att ta en buss till en nationalpark vi läst mycket gott om, den låg på andra sidan ön och skulle ta en timma med buss.
Precis utanför hostlet stod ett gäng vildhundar och tjafsade med varandra och vi försökte gå undan, men då hoppade en av dem fram och bet mig i hälsenan.
Riktigt rädd sprang jag därifrån med Kalle hack i häl, hundarna följde efter oss en bit men stannade sedan. Jag var säker på att jag nu skulle behöva åka och ta en rabiesspruta, men då såg vi att hunden tack och lov inte hade bitit igenom så att det blödde, utan min tjocka strumpa hade räddat situationen.
Jag var måttligt glad efter detta och gick gärna inte förbi dessa hundar igen.
I alla fall, vi hoppade på bussen och en timme senare hoppade vi av och gav oss av ut till skogs.
Vi vandrade omkring ett par timmar i naturen och njöt av den friska luften, vi åt en ostmacka och drack en kopp te på ett litet ställe i nationalparken, sedan gick vi ner till den stormiga kusten och kikade på utsikten tillsammans med ett gäng vildkor och vildhästar som glatt stod och åt gräs framför det massiva havet som bredde ut sig framför oss.
Nöjda och glada tog vi sedan bussen tillbaka till Castro.
Väl där tog vi en promenad ner till den lokala fiskmarknaden där vi strosade omkring och funderade över middagsplaner.
Det slutade med att vi köpte ett kilo lax för en billig peng, sedan gick vi och trängdes tillsammans med alla lördagslediga människor för att köpa potatis och lite annat.
Väl på hostlet lagade vi en magnifik middag som bestod av lax kokt i grädde tillsammans med diverse färska kryddor, och till detta kokt potatis.
Det var riktigt gott och det fick vi bevis för när vi bjöd vår rumskamrat ifrån Singapore på det.
Han mumsade i sig allt med det största leendet jag sett på länge.
Att man även totalt slickar rent sin tallrik tar jag som en stor komplimang också.
Vi befinner oss i skrivande stund i Buenos Aires, Argentina, men senast jag skrev hade vi just hamnat i den lilla staden Castro på ön Chiloé i Chile.
Vi börjar därifrån.
Castro var magiskt!
Vi bodde ett par nätter på ett vackert litet hostel kallat Palafito, ett riktigt fint hostel med mysig inredning, vackra detaljer, en kamin där de eldade dag ut och dag in, ett stort bra kök där det var trevligt att laga mat, och sist men inte minst hade stället en makalös utsikt över en sjö.
Första dagen spenderade vi med att gå omkring i Castro.
Vi njöt av varje sekund utav den mysiga dagen.
Avslutningsvis lagade vi middag och sedan fick vi Whiskey av ett par ifrån Argentina, så det blev lite trevligt samtalande med dem framför brasan innan läggdags.
Andra dagen vaknade vi tidigt och njöt av en underbar frukost, innan vi tog på oss våra varma kläder och begav oss ut.
Vi hade siktat in oss på att ta en buss till en nationalpark vi läst mycket gott om, den låg på andra sidan ön och skulle ta en timma med buss.
Precis utanför hostlet stod ett gäng vildhundar och tjafsade med varandra och vi försökte gå undan, men då hoppade en av dem fram och bet mig i hälsenan.
Riktigt rädd sprang jag därifrån med Kalle hack i häl, hundarna följde efter oss en bit men stannade sedan. Jag var säker på att jag nu skulle behöva åka och ta en rabiesspruta, men då såg vi att hunden tack och lov inte hade bitit igenom så att det blödde, utan min tjocka strumpa hade räddat situationen.
Jag var måttligt glad efter detta och gick gärna inte förbi dessa hundar igen.
I alla fall, vi hoppade på bussen och en timme senare hoppade vi av och gav oss av ut till skogs.
Vi vandrade omkring ett par timmar i naturen och njöt av den friska luften, vi åt en ostmacka och drack en kopp te på ett litet ställe i nationalparken, sedan gick vi ner till den stormiga kusten och kikade på utsikten tillsammans med ett gäng vildkor och vildhästar som glatt stod och åt gräs framför det massiva havet som bredde ut sig framför oss.
Nöjda och glada tog vi sedan bussen tillbaka till Castro.
Väl där tog vi en promenad ner till den lokala fiskmarknaden där vi strosade omkring och funderade över middagsplaner.
Det slutade med att vi köpte ett kilo lax för en billig peng, sedan gick vi och trängdes tillsammans med alla lördagslediga människor för att köpa potatis och lite annat.
Väl på hostlet lagade vi en magnifik middag som bestod av lax kokt i grädde tillsammans med diverse färska kryddor, och till detta kokt potatis.
Det var riktigt gott och det fick vi bevis för när vi bjöd vår rumskamrat ifrån Singapore på det.
Han mumsade i sig allt med det största leendet jag sett på länge.
Att man även totalt slickar rent sin tallrik tar jag som en stor komplimang också.
Dagen efter detta var det dags att bege sig ifrån ön och ta sig tillbaka till fastlandet.
Vi tog vårt pick och pack, undvek hundarna, och gick med snabba steg bort till bussterminalen.
Det var dags att åka tillbaka till Puerto Montt, dock bara för en natt då vi bokat biljetter till Bariloche Argentina dagen efter.
Tur var väl detta. Puerto Montt var t r å k i g t.
Det var regnigt och kallt och grått och blött och öde.
Vi spenderade kvällen där med att bara sitta och mysa på hostlet i ett försök att värma oss så mycket som möjligt, sedan somnade vi gott.
Kvinnan som ägde hostlet var en rolig individ.
Hon svansade omkring en konstant och när vi lagat mat och skulle äta sprang hon omkring och tjatade om att vi inte skulle spilla på hennes fina dukar osv, hon var väldigt mån om att det skulle vara rent och hon var onaturligt prydlig.
Sådana människor kanske inte borde ha ett hostel.
I alla fall, tidigt nästa morgon smög vi upp och tog våra väskor, checkade ut och vandrade i gryningen bort till bussen som skulle ta oss till Bariloche.
Resan, inklusive tiden det skulle ta vid gränsen, skulle ta ungefär sex timmar.
Jag sov som en stock så fort bussen lämnat stationen.
Vi kom slutligen fram till där man fick sin exit-stämpel, vi sade hejdå till Chile och sedan åkte vi runt två mil i ingemansland innan vi kom fram till den Argentinska sidan.
Där ute i nowhere var det faktiskt ganska obehagligt, de stora vulkanutbrotten tidigare i veckan hade lämnat tydliga tecken där i skogarna.
Marken var täckt av stora högar av grå aska, vägen var slirig för det lager av aska som de fortfarande inte fått bort, många träd var döda och det var grått och dystert.
Ingen hade brytt sig om att rensa upp i världen mellan två länder, och alla djur hade flytt.
Vi kom fram till gränsen efter ett tag, passkontrollen gick smidigt, men sedan fick jag hjärtat i halsgropen när allas väskor blev godkända via röntgen utom min och en annan killes.
Vi fick följa med så att de kunde undersöka väskorna.
Jag fick en miljon tankar i huvudet om vad som skulle kunna vara fel, kanske hade någon planterat knark i min väska sådär som jag läst om?
Det slutade faktiskt ganska bisarrt.
Det som männen fastnat för var ingenting annat än mina kartonger med linser i ytterfacket på väskan.
De trodde (på riktigt) att jag hade knark i dem.
De lät till och med hundarna komma och lukta på dem innan de tillslut lät mig packa ihop och gå ut till de andra.
Jag har aldrig varit med om maken till konstigt.
Mina linser?
Jag säger då det.
De trodde (på riktigt) att jag hade knark i dem.
De lät till och med hundarna komma och lukta på dem innan de tillslut lät mig packa ihop och gå ut till de andra.
Jag har aldrig varit med om maken till konstigt.
Mina linser?
Jag säger då det.
Vi kom i alla fall iväg litet senare och sedan var vi plötsligt i Bariloche Argentina.
Bariloche är även kallat minityskland på grund av de tyska influenser staden har när det kommer till arkitektur, mat, godis och alkohol m.m.
Efter andra världskriget var det många nazister med familjer som flyttade hit till Argentina, och det blev speciellt Bariloche som blev bebott av dem.
Jag fick känslan av att vi befann oss i Schweiz, Aspen, Alaska eller någonting liknande med alla dessa hus med trädetaljer, alla stora snötäckta bergstoppar runt sjön, alla små chokladaffärer och ölpubar, för att inte tala om alla skid/snowboardinspirerade affärer runtom staden.
Jag trodde absolut inte att vi befann oss i Argentina.
Vi bodde i ett par nätter på ett hostel på tionde våningen mitt i stan.
Utsikten var magiskt, speciellt på kvällarna när solen gick ner och himlen ändrade färg gång på gång.
På dagarna undersökte vi staden och områdena omkring, och på kvällarna lagade vi god mat (Mest innehållandes blodiga biffstekar så köttet är vansinnigt billigt här) eller umgicks med de andra trevliga människorna på hostlet.
En dag tog vi bussen ut till en nationalpark utanför stan, där vi vandrade runt en sjö tillsammans med en mycket vacker Hund som valde att bli vår personliga guide.
Hon följde glatt med oss överallt, vi kastade med pinnar, myste och hon jagade bort obehöriga hundar ifrån oss efter vägen.
En riktigt bra livvakt.
Bariloche är även kallat minityskland på grund av de tyska influenser staden har när det kommer till arkitektur, mat, godis och alkohol m.m.
Efter andra världskriget var det många nazister med familjer som flyttade hit till Argentina, och det blev speciellt Bariloche som blev bebott av dem.
Jag fick känslan av att vi befann oss i Schweiz, Aspen, Alaska eller någonting liknande med alla dessa hus med trädetaljer, alla stora snötäckta bergstoppar runt sjön, alla små chokladaffärer och ölpubar, för att inte tala om alla skid/snowboardinspirerade affärer runtom staden.
Jag trodde absolut inte att vi befann oss i Argentina.
Vi bodde i ett par nätter på ett hostel på tionde våningen mitt i stan.
Utsikten var magiskt, speciellt på kvällarna när solen gick ner och himlen ändrade färg gång på gång.
På dagarna undersökte vi staden och områdena omkring, och på kvällarna lagade vi god mat (Mest innehållandes blodiga biffstekar så köttet är vansinnigt billigt här) eller umgicks med de andra trevliga människorna på hostlet.
En dag tog vi bussen ut till en nationalpark utanför stan, där vi vandrade runt en sjö tillsammans med en mycket vacker Hund som valde att bli vår personliga guide.
Hon följde glatt med oss överallt, vi kastade med pinnar, myste och hon jagade bort obehöriga hundar ifrån oss efter vägen.
En riktigt bra livvakt.
Sista dagen efter frukost packade vi ihop våra saker och sedan gav vi oss av ännu en gång till busstationen, denna gång för att ta oss hela vägen upp till Buenos Aires där vi som sagt nu befinner oss sedan igår.
Bussen var s v i n d y r men det fanns ingenting annat att göra än att betala och le.
Vi fick dock ordentligt med lyx för pengarna ändå.
För det första hade vi de två platserna längst fram på andra våningen i bussen, vilket gjorde att vi båda fick en utmärkt panoramautsikt genom alla fönster, för det andra var vi näst intill ensamma på bussen, kanske var vi tio stycken allt som allt varav de flesta satt på första våningen… och för det tredje så kunde man dels fälla bak stolen säkert 170 grader, dels fick vi filtar och kuddar, och dels så visade de filmer från en plattv som satt fastmonterad precis där vi satt.
En annan sak?
Vi fick både mat, kaffe, läsk och snacks under den 22 timmar långa resan.
Rena lyxen.
Vi njöt av varje sekund och vi sov som små lamm båda två under natten där vi for fram genom landskapen.
Bussen var s v i n d y r men det fanns ingenting annat att göra än att betala och le.
Vi fick dock ordentligt med lyx för pengarna ändå.
För det första hade vi de två platserna längst fram på andra våningen i bussen, vilket gjorde att vi båda fick en utmärkt panoramautsikt genom alla fönster, för det andra var vi näst intill ensamma på bussen, kanske var vi tio stycken allt som allt varav de flesta satt på första våningen… och för det tredje så kunde man dels fälla bak stolen säkert 170 grader, dels fick vi filtar och kuddar, och dels så visade de filmer från en plattv som satt fastmonterad precis där vi satt.
En annan sak?
Vi fick både mat, kaffe, läsk och snacks under den 22 timmar långa resan.
Rena lyxen.
Vi njöt av varje sekund och vi sov som små lamm båda två under natten där vi for fram genom landskapen.
Framme i Buenos Aires blev vi glatt överraskade över hur varmt och soligt det var där jämnfört med alla de ställen vi varit på de senaste veckorna.
Äntligen var vi vid lite varmare breddgrader, och varmare kommer det att bli framöver!
Vi hade redan bokat rum på ett hostel ungefär tolv kvarter ifrån bussterminalen, vi funderade på om vi skulle ta bussen dit eller inte, men slutligen bestämde vi oss för att ta våra väskor och promenera.
Det var ett bra val, ett tag.
Vi insåg inte hur långt det egentligen var, och värmen slog till rejält.
Vi svettades och stretade och kämpade, men tillslut kom vi ända fram till vårt mål, vi trötta hjältar, ungefär en timma senare.
Känslan när man väl kommit fram, checkat in, kollat in rummet och sedan satt sig ner var oerhörd.
Hostlet vi bor på just nu heter El Sol och ligger i ett av de rikare områdena i stan.
Vi bor tillsammans med ett ganska skönt gäng packpackers varav ett antal av dem är svenskar.
Vi har inte träffat svenskar på ett tag så det var trevligt.
Äntligen var vi vid lite varmare breddgrader, och varmare kommer det att bli framöver!
Vi hade redan bokat rum på ett hostel ungefär tolv kvarter ifrån bussterminalen, vi funderade på om vi skulle ta bussen dit eller inte, men slutligen bestämde vi oss för att ta våra väskor och promenera.
Det var ett bra val, ett tag.
Vi insåg inte hur långt det egentligen var, och värmen slog till rejält.
Vi svettades och stretade och kämpade, men tillslut kom vi ända fram till vårt mål, vi trötta hjältar, ungefär en timma senare.
Känslan när man väl kommit fram, checkat in, kollat in rummet och sedan satt sig ner var oerhörd.
Hostlet vi bor på just nu heter El Sol och ligger i ett av de rikare områdena i stan.
Vi bor tillsammans med ett ganska skönt gäng packpackers varav ett antal av dem är svenskar.
Vi har inte träffat svenskar på ett tag så det var trevligt.
Igår kväll gick vi ut till en liten bar och tog ett glas vin tillsammans med en tjej ifrån London som vi träffade här, sedan spelade vi kort på hostlet och umgicks med de andra.
Kalle hamnade i en texas-hold’em-turnering med ett annat gäng och jag drack vin och hejade på dem tillsammans med ett par andra trevliga människor.
Kalle vann tillbaka det han bettat och mer därtill, det gillade vi!
Imorse vaknade vi klockan nio, duschade och skulle äta en god frukost.
Kaffet uteblev dock på grund av att personalen här råkat ha sönder kaffebryggaren.
Det blev kaos på alla backpackers, oh det så viktiga morgonkaffet var borta.
Jag tog istället en kopp te.
Kalle hamnade i en texas-hold’em-turnering med ett annat gäng och jag drack vin och hejade på dem tillsammans med ett par andra trevliga människor.
Kalle vann tillbaka det han bettat och mer därtill, det gillade vi!
Imorse vaknade vi klockan nio, duschade och skulle äta en god frukost.
Kaffet uteblev dock på grund av att personalen här råkat ha sönder kaffebryggaren.
Det blev kaos på alla backpackers, oh det så viktiga morgonkaffet var borta.
Jag tog istället en kopp te.
Dagen idag har spenderats med att i timtal vandra omkring och beskåda denna oerhört vackra storstad. Den är SÅ vacker, husen är makalösa.
Arkitekturen är bland det vackraste jag sett, och folket är underbart.
Alla är så varma, roliga, hjälpsamma och mysiga.
Det var ett rent nöje att få vandra omkring här.
Innan vi gick hem för att laga en sen lunch låg vi en stund i en park och solade och drack kaffe.
Perfekta dag!
Imorgon ska vi undersöka de delar av staden vi inte hann med idag, och sedan är tanken att på söndag åka upp till de stora vattenfallen norröver, en resa på 17 timmar.
På Måndag firar vi nio år tillsammans som par och det vill vi fira på ett fint ställe, så vattenfallen blir perfekt! Det var allt för denna gång.
M
Arkitekturen är bland det vackraste jag sett, och folket är underbart.
Alla är så varma, roliga, hjälpsamma och mysiga.
Det var ett rent nöje att få vandra omkring här.
Innan vi gick hem för att laga en sen lunch låg vi en stund i en park och solade och drack kaffe.
Perfekta dag!
Imorgon ska vi undersöka de delar av staden vi inte hann med idag, och sedan är tanken att på söndag åka upp till de stora vattenfallen norröver, en resa på 17 timmar.
På Måndag firar vi nio år tillsammans som par och det vill vi fira på ett fint ställe, så vattenfallen blir perfekt! Det var allt för denna gång.
M