backpackingthroughlife.blogg.se

Hejsan allihopa, Melissa här!

Vi har inte skrivit så mycket den senaste tiden, vilket betyder att vi har massor att skriva nu! Jag ska försöka få ner så mycket jag kan i detta inlägg, speciellt nu när vi närmar oss slutet av Indienresan. Om ett par dagar bär det av mot Indonesien och ett helt nytt kapitel börjar!
När Kalle skrev senast berättade han om våra äventyr i Delhi, men efter detta har vi besökt Amritsar, Chandigarh, Rishikesh, Agra, Varanasi och nu Darjeeling. Ni förstår att det är mycket att berätta!

Efter alla fantastiska dagar i Delhi var det dags att åka vidare, och först åkte vi till Amritsar som ligger vid gränsen till Pakistan. Vi ville åka dit dels för det fantastiska guldtemplet som finns där, men också för att åka till en helgalen ceremoni vid gränsen mellan Indien och Pakistan som infinner sig varje dag. Detta gjorde vi. Amritsar var en helt magisk stad fylld av historia och religion, guldtemplet var enastående och vi spenderade många timmar med att vandra runt i staden och templet. Själva huvudgatan var jättefin och ren, men det var också packat med folk vilket resulterade i en hel del random selfies med indier i vanlig ordning. Vi bodde på ett hotell i närheten av templet, vilket var helt okej! Personalen var trevliga och så var även priset. Vi gillade också att det precis utanför på kvällarna fanns små gatumatförsäljare, så vi köpte lite småsaker att äta varje kväll innan vi lade oss för att sova.

En av dagarna åkte vi till gränsen för att kolla på den där ceremonin som vi hört ska vara vansinnig, och vi blev inte besvikna. Det var det roligaste och knäppaste vi sett någonsin! Föreställ er en stor arena med publik på båda sidorna av gränsen, det skriks och hejas och viftas med flaggor och sjungs som om det vore fotbollsmatch eller cricket på gång, men förutom att det är sport så är det nu militärer från båda sidorna av gränsen som tuppar upp sig i en machodans utan dess like. Det är en show olikt någonting annat vi sett, och jag kan rekommendera den till alla som åker till Indien. Det är för knäppt för att inte bevittna.

Efter ett par dagar i Amritsar åkte vi till Chandigarh, en stad där vi bara mellanlandade egentligen för att sedan lättare kunna åka till Rishikesh, och tro mig om vi blev förvånade över hur vacker denna stad var! Vi hade ingen aning om vad som fanns där eller staden och dess historia i sig, men vi är otroligt glada i efterhand att vi åkte! Att komma dit var som att komma tillbaka till Europa! Alla gator och hus var rena och fina, det fanns inget skräp, inga hemlösa på gatorna, inga gatuhundar, och inget kaos! Det fanns trafikskyltar, cykelleder, vackra sjöar där folk joggade runt, trevliga caféer och restauranger och människorna var lugna och stirrade inte. Vi blev så förvånade att vi undrade var vi hade hamnat. Men vi fick sedan reda på genom en lokalbo vi träffade och som vi umgicks med i ett par dagar att staden i sig bara är 60 år gammal eller liknande. Det var en Fransk-Schweizisk arkitekt som designat hela staden tillsammans med sin bror och kusin, och därför såg den så europeisk ut. Tänk så lite vi visste. Vi spenderade ett par härliga dagar där med vår nya vän och hans flickvän, och vi blev visade runt staden i deras bil och vi är jättetacksamma för det. Hotellet vi bodde på var det inget fel på heller, det var otroligt fin utsikt.

Efter Chandigarh var det dags att åka till Rishikesh, och denna gång lyxade vi till det ordentligt! Det var tydligen ganska svårt att ta sig till Rishikesh från Chandigarh med tåg eller buss vilket vi är vana vid, så vi betalade hela fem tusen rupees(!) för att åka en förbeställd taxi dit. En bilresa på fem timmar över berg och genom dalar. Det var värt vartenda öre. Det var bara jag och Kalle och chauffören, resan var behaglig och utsikten var magisk. Vi satt och tog det lugnt och åt chips efter vägen och bara njöt av lugnet. Det var skönt att för en gångs skull inte sitta i en buss eller på ett tåg proppat med människor. Ibland får man lyxa till det!

Rishikesh var helt otroligt vackert. Det är en stad uppe i bergen, uppdelad av floden Ganges. Husen ligger tätt tillsammans med marknader och restauranger och det är oerhört folktätt. Två stora röda broar breder ut sig över floden och den är alltid fylld av både människor, apor, kossor och trafik. ganska kaosartat måste jag medge. när man korsar floden via broarna känner man hur hela bron liksom skakar och vibrerar av allt tryck. spännande! Jag kan berätta hur mycket som helst om Rishikesh, men det är svårt att få ner allt i ord. Jag rekommenderar er som inte gjort det ännu att kolla in mitt fotoalbum på Facebook ifrån staden.

Efter Rishikesh var det dags för Agra med en av höjdpunkterna för vår del; Taj Mahal! Nummer fyra av sju av världens underverk som vi nu sett. Vi åkte ifrån Rishikest på kvällen med ännu en trevlig sleeper bus, och vi kom fram till Agra precis innan gryningen, vilket passade oss utmärkt då vi hade bokat ett hostel där man kunde se Taj Mahal från taket. Vi hann precis komma fram och ta oss upp på taket innan solen gick upp över den vita magiska byggnaden. Vilket skådespel det var! Wow! Det kändes så overkligt att stå där och få bevittna denna byggnad med egna ögon. Vi spenderade efter detta ett par fantastiska dagar i Agra tillsammans med Luke och några andra nya vänner vi skaffat efter vägen. Vi besökte tempel och trädgårdar och ruiner, för att inte tala om den morgonen när vi vaknade runt 4 och tog oss till Taj Mahal och fick se solen gå upp (också nästan folktomt) så att det strålade genom väggarna och tornen. Magiskt. Vi hittade också några guldklimpar till restauranger i Agra, några härliga ställen där vi kunde se solnedgången, samt en heeeeeeel del apor. Överallt faktiskt.

Så, efter Agra var det dags för Varanasi, den heliga dödens stad. Människor ifrån hela Indien tar sig till Varanasi för att bränna sina döda, för att det är en av de mest heliga städerna i både indien och världen. Det är ceremonier varje dag och varje kväll för de döda, och vi såg utan tvekan vår beskärda del av död under dagarna vi var där. Det var både vackert och hemskt i en salig blandning att se alla ceremonier. Däremot var Varanasi helt enastående vackert, speciellt nere vid Ganges. Husen trängdes tillsammans med trappor och avsatser och färger och restauranger och småaffärer, för att inte tala med människor och djur i alla former och storlekar. Barn spelade cricket på betongen, kvinnorna tvättade längst hela floden, männen lagade båtar eller spelade spel och rökte pipa, och många heliga män (babas) satt och mediterade i sina orangea turbaner på olika ställen längst floden. Vi spenderade mest tid nere vid floden för att det var så vackert och för att det hände så mycket på en och samma gång, vi såg ceremonier och väderfenomen och festspektakel i ett stort virrvarr, och mitt i alltihop gled båtarna runt och trängdes på floden. Jag tror att alla skulle behöva åka till Varanasi en gång i sitt liv, det är så mycket... feeling överallt.

Efter Varanasi (som var dövarmt med sina nästan 45 grader) var det nu dags att bege sig till lite kyligare breddgrader uppe bland Himalayas bergsväggar: Darjeeling. Efter nästan tre månader i hettan som bara ökade och ökade var det en härlig omväxling att ta sig upp i bergen och till och med få pälsa på sig. Vi tog tåget upp till en stad som hette Siliguli, och därifrån delade vi på en Jeep tillsammans med tre andra turister, och tog oss de fyra timmarna det krävdes för att komma upp i bergen. Darjeeling ligger på 2050 meters höjd och är en otroligt vacker stad, mitt bland molnen. Vi stannade där i hela tolv dagar efter att vi åkt upp. Det var så otroligt skönt och SÅ mycket att se! Vi spenderade dagarna med att kolla in tempel, pagodas, djurparker, teplantage, vi drack så mycket darjeeling-te att man nästan själv blev flytande, vi promenerade backe upp och backe ner varje dag, och det tog aldrig slut på sevärdheter. En av höjdpunkterna var när vi mitt i natten åkte upp för bergen till ett ställe som heter tiger hill - och där kunde vi beskåda hur solen gick upp över självaste Mount Everest. OM vi var glada och imponerade! Det var en stor punkt på vår bucketlist som vi nu kunnat checka av.

Idag lämnade vi Darjeeling för att ta oss ner till varmare grader igen. Vi tog en Jeep tillsammans med nio andra personer och det var en nervös svindlande resa ner då dimman låg så tätt att vi inte såg vägen framför oss. Chauffören verkade dock bekväm och har onekligen kört samma väg tusen gånger om, han visste precis när svängarna kom. Det var absolut inget tal om trafiksäkerhet och vi hade hjärtat i halsgropen hela vägen ner då vi kände hur Jeepen krängde mot stupen. Men ner kom vi, och vi lever och är glada och spralliga. Vi tog oss ner igen till Siliguli, för att sedan ta en Rikshaw till Bagdogra där vi alltså nu befinner oss. Vi bor på ett hotell extremt nära flygplatsen, så det känns bekvämt. Imorgon flyger vi tillbaka till Delhi där vi kommer att spendera två dagar med att umgås med våra vänner igen samt posta en hel del saker till sverige - sedan på Fredag flyger vi vidare för att påbörja vår månad i Indonesien!

Vi ska försöka att bli lite bättre på att uppdatera bloggen senare, kanske lite oftare iallafall. Vi hoppas att ni alla har det bra därhemma och att ni har en fantastisk valborg!
Kramar till er från oss, ha det gott!
M