backpackingthroughlife.blogg.se

Hejsan alla glada, Melissa här!

Det har hänt massor med spännande saker sedan vi skrev senast, men jag ska försöka summera upp dem så gott jag kan. Sist jag skrev skulle vi lämna Bangalore efter fyra dagar där och åka till Alleppey nere i Kerala. Så, vi packade våra väskor och checkade ut från vårt Zostel i Bangalore, sedan tog vi en tuktuk till ett ställe där vi skulle bli upplockade och skjutsade till den sovbuss vi bokat. Vår hämtning kom inte vid den tidpunkten som var bestämt och klockan gick, vi blev lite nervösa att vi skulle missa bussen så Kalle försökte ringa bussbolaget. Detta gick inte särskilt bra då han inte hörde ett ord vad kvinnan sa samt att trafiken var dånande med alla tutor så att det inte heller där gick att höra någonting. Snopna stod vi där vid vägkanten och funderade kring vad vi skulle göra, och då kommer en Indisk äldre herre och frågade "Kalle and Melissa?" Denne man skulle också med samma buss som oss och när vi inte lyckades prata med bussbolaget ringde de istället upp honom och bad honom leta efter de två förvirrade västerlänningarna och visa oss rätt. Och rätt kom vi. Vi hamnade i en taxi tillsammans med mannen och tillslut kom vi fram till bussen (som vi lyckligtvis trots allt inte missat). En annan rolig sak under färden var att några killar stoppade oss för att berätta att vi hade punktering på bakdäcket, men när föraren undersökte detta lite närmare lite längre fram så stämde inte detta alls. konstigt.

iallafall så kom vi fram till busstationen och sedan hoppade vi på bussen. Vi har åkt med ett flertal olika sovbussar men denna tog priset. Oj oj OJ vilken fin buss! Jag och Kalle hade en double bed, så det var rymligt och bra. Vi hade kuddar och filtar, wifi och kontakter för att ladda telefonerna. Man hade gardiner som man kunde dra för att stänga in sig och få lite privattid, och vi fick iskallt vatten på köpet. Om vi båda sov gudomligt bra? Ja. Vi har aldrig förr sovit så gott på en buss, så de tio timmar det tog att åka mellan Bangalore och Kochi var som en dröm.

Klockan var åtta på morgonen när bussen släppte av oss två sömndruckna, hungriga och nyvakna människor vid kanten av vägen i staden Kochi. Vi visste att vi inte riktigt var framme vid vår destination Alleppey ännu (det skulle krävas en lokalbuss), men vi var vrålhungriga så vi intog lite frukost vid ett litet matställe vi hittade i området innan vi vandrade till den lokala busstationen. Väl där fick vi lite direktiv av personalen var bussen till Alleppey skulle utgå ifrån, och så var vi påväg! Lokalbussarna är helt underbara. De är gamla och slitna och nötta, sätena är nedsuttna och plåten är rostig. Det finns inga fönster, endast öppna fönstergluggar, så färden är alltid oerhört sval med all luft som dras genom fordonet. En busskonduktör som sköter betalningarna och öppnar dörren och plingar för stopp sitter alltid i bakre delen av bussen och håller ställningarna, och busschaufförerna kör som vansinniga. Trafiken i Indien är allmänt otroligt kaosartat, men busschaufförerna tar priset. Man skulle kunna tro att det är tuktuk-chaufförerna som är vildast - men icke. Dessutom är det bra att veta var man ska hoppa av, för när bussen saktar ner får du hoppa av fort som bara den. Bussen stannar alltså inte helt och hållet, utan den saktar ner, du hoppar av, sedan gasar den igen. Likadant är det om du ska hoppa på bussen, du får småspringa och liksom kasta dig på i farten. Man vänjer sig dock ganska snabbt. Vi tog iallafall lokalbussen och njöt av den skakiga och skumpiga resan på en och en halv timme till Alleppey- med vinden i håret.

Alleppey var helt otroligt vackert. Vi blev lite kära direkt i staden. Det är en mindre stad där själva stadskärnan är fylld av marknad, affärer och en kaosartad trafik. Man fick en känsla av kontrollerat kaos, det var lugnt och skönt och rofyllt med alla vattendrag och kanaler som omringade staden, men ändå mitt i det hela var det helt vansinnigt och kaosartat. Vi älskade det. Alleppey kallas för asiens Venedig, och vi förstår varför. Kerala Backwaters med alla kanaler sträcker sig genom staden och runtomkring, hela staden är beroende av vattnet då nästan alla affärer och alla dagliga sysslor sköts på, i eller genom vattnet. Det är båtar överallt och turismen frodas på grund av detta exotiska ställe. Vi spenderade en hel dag bland de magiska kanalerna i en kanot tillsammans med en franskman som hette Pierre samt en helt fantastisk man som var vår chaufför under dagen. Frukost och lunch åt vi tillsammans med mannen och hans familj, och den mat hans fru hade lagat var helt otroligt god. Vi kunde inte sluta äta. Hela den upplevelsen var utom denna värld, allt var så vackert och vi satt mest och gapade förundrat över moder naturs skapelse därnere. Det var så grönt! Vi filmade en hel del med vår GoPro, så klipp kommer utan tvekan ut senare. Vi rekommenderar iallafall detta till alla!

Vi spenderade fyra dagar i Alleppey innan vi åkte vidare, och det var perfekt. Vi hann med att se allt vi ville (bland annat en känd fyr och lite andra byggnader), vi åt allt vi ville enligt rekommendation från Lonely planet, vi såg solnedgångar utan dess like, vi fick nya vänner från både vårt guesthouse och från kanotturen, och med detta har vi en hel hög av minnen med oss i bagaget. Sådana där minnen man kan leva länge på. Ett minne vi har som var helt vansinnigt å andra sidan var en överförfriskad (skitfull) bastant Indisk man som tyckte att det var en bra idé att köra moped i sitt tillstånd, och det slutade med att han kraschade med mopeden rakt in i väggen i den bar jag och Kalle befann oss. Han förstörde både vägg och skyltar, och personalen var mindre nöjda över detta. Polisen hämtade mannen och hans moped, och vi hoppades innerligt att han lärde sig en läxa för sitt beteende. Han kunde ha skadat både sig själv och andra riktigt illa. Men förutom detta hade vi det helt fantastiskt, bara goda minnen! Ett av de finare minnena var när vi befann oss uppe i Alleppey lighthouse och sprang in i en skolklass med säkert fyrtio barn, och ALLA ville ta selfies, hälsa, skaka hand och det var så mycket glädje och skratt. Vi blev helt varma i själen.

Sedan ett par dagar befinner vi oss i Fort Kochi, två timmar bort från Alleppey ungefär, och vi bor på ett mysigt ställe mitt i smeten. Detta hostel är mer som ett "home stay", eller lägenhet där man delar kök och vardagsrum och balkong med andra, men vi bor i ett eget privatrum i själva lägenheten. Dock har vi haft en oerhörd tur för att det nästan bara har varit vi här, och de andra rummen var tomma. En av nätterna var det två unga indier som också bodde här för att de spelade in en film. Men de var trevliga och vi umgicks med dem hela kvällen härute på balkongen där vi delade livshistorier med varandra innan vi skildes åt. Idag tog vi färjan och en taxi till LuLu Mall, vilken är Indiens största köpcentrum. Visst var det stort och mäktigt och deras air condition var ljuvlig, men en galleria är alltid en galleria och det ser likadant ut. Det hade kunnat vara Marieberg lika gärna. Vi åt iallafall lunch på Taco Bell, någonting jag drömt om sedan jag senast åt det i Miami 2007. En liten nostalgikick för min del, och Kalle tyckte också att det var riktigt gott.
Alleppey har en otroligt vacker strandpromenad där vi spenderat mycket tid (tillsammans med resten av staden och alla turister) promenerandes längst stranden. Strandpromenaden kantas av en lång marknad där man kan köpa kläder, smycken, krimskrams eller liknande, och blandat med detta finns små matställen längst hela vägen, både restauranger och matvagnar där man kan köpa Samosas eller masala dosas. En lukt av matos och kryddor ligger alltid i luften, och brisen från havet är sval där man går. Detta var helt klart ett ställe vi fastnade lite extra för, men som alltid är det hög tid att ta sig vidare. Imorgon går flyger till Jaipur! SOM vi har sett fram emot att få besöka the pink city. Vi är övertygade om att vi kommer falla som käglor för denna dröm i norr, och ni kommer att få dela det med oss i vanlig ordning genom bilder och blogg. Men just nu, tills vidare, må gott.
M