backpackingthroughlife.blogg.se

Kära läsare.

Som jag skrev i föregående inlägg brukar det alltid lösa sig med hyresgäster under tiden vi reser, ibland kan det dock bli mycket nära inpå tidsmässigt utan att vi hittat någon, och detta kan verka stressigt, men i slutändan är vi lugna som filbunkar. Har vi hittat någon som ska hyra nu då? Ja!
Ett oerhört trevligt gift par som är i Örebro för att skriva sina master degrees på universitetet samt jobba ska få bo hos oss under tiden. Eftersom de är här tillfälligt och därmed inte har mycket saker med sig förutom datorer och kläder i princip, och enbart fokuserar på sina studier, har vi kommit överens i kontraktet att vi kommer lämna det mesta när vi åker. Alltså inte enbart att lägenheten hyrs ut möblerad, utan de ville gärna ha kvar både gardiner och mattor, diskmaskin, micro och mycket mer. Detta är till en stor fördel även för oss då vi inte behöver packa ner precis allt innan vi åker, och till dem är det en fördel att de får bo i ett HEM och inte bara tomma rum med möbler. Det är en vinst åt alla håll skulle jag säga. Så, tacksamma och glada är kontrakten påskrivna och vi fortsätter räkna ner dagarna med extrem förväntan.

I skrivande stund är det 39 dagar kvar till planet lyfter, Men innan dess hinner vi fira både jul och nyår med vänner och familj, ladda kärleksbatterierna och njuta av den svenska vintern. Vi kommer båda att ha ganska många dagar ledigt mellan sista arbetsdagen och takeoff, där vi både hinner packa, städa och förbereda lägenheten för våra hyresgäster, men också slappna av och bara vara och umgås i den ljuva julefriden med människor vi älskar. Det känns fantastiskt. Det är sådant som är viktigt på riktigt.

*

Vid det här laget är både jag och Kalle riktigt vana globetrotters med fem långresor och 50 besökta länder i bagaget, oerhört härdade i vandringsskorna och upptäckarglasögonen sitter alltid på även kring de mest banala vardagliga tingen, men det hindrar inte känslan av både spänning, nervositet och nyfikenhet inför vad som komma skall. Detta är en ny historia med nya kapitel, nya minnen och erfarenheter, och vi vet aldrig vad som kommer att ske från dag till dag, vilka människor vi möter, vilka naturfenomen vi kommer att påträffa denna gång med imponerade blickar, eller vilka galenskaper vi kommer att kunna berätta om när vi som åldringar sitter vid köksbordet och ser tillbaka på livet.

Jag vet att många därute tycker att vi är helt vansinniga som åker ut på våra resor, när vi månad efter månad bor på hostel, åker runt på nya kontinenter utan mål, endast har med en stor ryggsäck, och aldrig har några egentliga planer än att bara upptäcka nya ställen, men det finns också oerhört många som uttryckt viss förundring och till och med avundsjuka för det vi gör.

Men, där brukar vi sätta ner foten. Ibland får vi höra ”Men gud vad ni lyxar och har det bra”, ”Ja vissa kan ha det bra dom”, ”vilken tur ni har”, ”Ja det där skulle ni aldrig kunna göra om ni hade barn”, "Ja där åker ni och latar er medan vi är hemma och jobbar" kommentarerna är oändliga.

Men livet är olika för alla människor. Vissa väljer att ha barn, husdjur, bil, hus, huslån, och andra saker, vissa väljer att prioritera det, och det är också helt okej. Men vi prioriterar våra resor och varandra och är hundra procent överens om att det är den passionen vi delar. Vi har valt bort just barn, husdjur, bil, hus och lån, för att vi lägger de pengarna istället på det VI brinner för. Så, det handlar inte om att vi har tur eller att det är lyxigt, vi jobbar stenhårt för det vi brinner för. Under våra ”icke-res-år” jobbar vi och sparar konstant, väljer bort många saker för att vi fokuserar på sparandet, och under den tiden tar vi knappt semester alls, för att vi sparar in semesterdagarna till långresorna. Det är alltid två, tre år mellan resorna när vi bara gör på det sättet. Det är inte så att pengarna växer på träd, vi jobbar för varenda öre. Men det är det som händer bakom kulisserna som många inte ser. Vi respekterar allas väg och val i livet, hur man gör och vad man gör, men då vill vi att alla respekterar även vår väg och hur vi tar oss fram på den. Det är okej att vi är olika.

Med det sagt avslutar jag för denna gång, idag ska vi ta det sista vaccinet inför resan, sedan är allt fullbordat. Det är fredag, härligt soligt och krispigt ute med sina minusgrader, och ikväll kommer brorsdöttrarna Jonna och Tilde till oss för att umgås hela helgen med alla galenskaper man kan tänka sig inkluderat.

Till nästa gång, må gott!

Melissa