39
Siffrorna för antal dagar kvar har idag räknat ner till trettionio starka.
Jag har en sådan där extraordinärt häftig app på telefonen som räknar ner ända inpå milisekunderna, och siffrorna har sakta rört sig ända sedan det var 250 dagar kvar ungefär.
Tvåhundrafemtio.. Det är skapligt många dagar.
Nu är det 39..
39 dagar till nästa kapitel i världens bästa bok som bara är vår egen.
Spännande.
Det är en speciell känsla över julen som man bara kan känna på hemmaplan och inte utomlands.
Det är magiskt och betydelsefullt.
Vacker musik, glädje och hopp, stora vita snöflingor, dansande andetag, levande ljus, tomtebloss, pepparkakor, glögg, lussekatter, kärlek, knarr under skorna, snöbollskrig, uppesittarkvällar, familj, knäck, dofter, änglaspel.. behöver jag fortsätta?
Jag saknar bara snön i år, den så oerhört viktiga vackra vita snön..
men jag ger inte upp hoppet.
Vi människor behöver ha det där täcket av vit snö som en uppvaknande käftsmäll efter den alltid lika gråa November för att vakna till liv igen.
Verkligheten måste bada i denna vita nyans så att folk kan plocka fram sina fleecefiltar framför kaminen och vara glada igen. Alla mår bättre av det.
Detta år ska vi i vår vanliga mysiga anda fira högtiden hemma hos Kalles föräldrar, men sedan ska vi fira en ”till jul” på annandagen hemma hos oss istället, innan det är dags att packa ner allt vi äger (utom möblerna) i kartonger innan Nyårsafton nalkas och det nya året öppnar sig för oss med alla äventyr det innebär.
Den första Januari lämnar vi över nycklarna till de nya hyresgästerna och sedan kan man ju påstå att vår resa börjar där.
Faktum är så har den redan börjat i mina ögon.
Resan började i samma ögonblick biljetterna inköptes och vi fick våra vaccinationer.
De sista elva dagarna innan resan, då vi ska bo hos Kalles föräldrar, kommer att bli väldigt mysiga och behövliga tror jag. Vi ska prata och planera och packa och längta och fixa och dona allt det sista.
Då är det nära.
Men nu är det 39.
Drömmar kan verkligen förverkligas, om man vill.
Melissa