ett mobilinlägg
Hejsan allihop, Melissa här!
Som ni kanske förstått har vi äntligen hamnat i det Mexico vi så länge längtat efter. Resan gick väldigt bra och oerhört smidigt måste jag säga, trots att den var så lång så att vi aldrig trodde vi skulle komma fram. Vi lämnade Örebro station med tåget på Söndagen runt 13tiden, och någonstans mellan 36 och 40 timmar senare tog planet mark på Cancún airport.
Det första planet mellan Arlanda och London Heathrow tog två timmar och det gick bra utan komplikationer. Vi fick in och ut väskorna och det var ingen kö eller liknande, så vi var nöjda. Planen var sedan att ta en buss mellan Heathrow och Gatwick och vi hade redan köpt biljetten och allt. Däremot hade vi tur för att bussen skulle gå klockan 23.30 men vi såg en annan buss stå där redan klockan 22 så jag drog på charmen och frågade om vi kunde få åka med honom istället med samma biljett. Denne ypperligt trevlige och artige chaufför sa ja. Han var oerhört snäll OCH rolig och satt och skämtade hela vägen. Han kallade mig Madame vilket jag tyckte var skoj.
Iallafall så kom vi fram till Gatwick ungefär runt 23 på söndag kväll (lokal tid, självklart) och vi visste att vi hade 14 timmars väntan så det var bara att sätta sig på närmsta ställe, vilket lyckligtvis för oss var på ett café som hette Jamie's. Självklart tillhörande Jamie Olivers kedjor. De hade öppet 24/7 så vi hittade en varsin soffa i ett hörn där vi bokstavligt satt i 14 timmar. Under nattens gång blev det intervaller av att somna tio minuter i konstiga ställningar, äta någonting, beställa mer kaffe så cafét inte skulle kasta ut oss, och sedan kanske sova tio minuter till. Folk kom och gick och åkte och vi satt där. Vi skulle absolut inte lämna vår soffa så att någon annan kunde ta den. Annars fanns bara stålsoffor på gatwick som inte var rumpvänliga. Sömnen blev inte som den skulle och vi var förvirrade, men klockan tickade på och plötsligt var det dags att röra sig mot väskincheckningen. Precis innan satt vi och pratade med en kvinna på cafét. Vi vaktade hennes väskor när hon var ut och rökte, vilket resulterade i att hon köpte kaffe till oss. Perfekt kick.
Väl på nästa plan iallafall hamnade vi bredvid en blond tjej från England som hette Jenny. Hon och hennes tjejkompis skulle på festival i två veckor i Playa del Carmen så de var taggade.
De var utan tvekan trevliga att prata med, men det var inte mycket smarthet där. Först och främst innan planet lyfter sitter tjejen i fråga och storgråter och skriker till sin pojkvän över telefonen.. någonting om att han hade tagit bort henne på Instagram och hela hennes värld rasade samman. Nästa grej var att när vi frågade om de skulle se ruiner och sådant efter Aztek och Mayafolket (t.ex chitzen itza) så hade de ingen aning ens vad vi pratade om.. och sist men inte minst frågade de vad min Ac/Dc tatuering var för någonting. De hade aldrig någonsin hört talas om bandet och de trodde att namnet stod för någonting i stil med "before christ"..
så det var spännande.
Tio timmar senare när vi landat i Cancun sade vi Hejdå till flickorna och gav oss ut. När vi smidigt och smärtfritt tagit oss igenom pass- och väskkontrollerna bytte vi om till sommarkläder och gav oss ut på Mexikansk mark. Värmen slog emot oss som en vägg i den sköna eftermiddagen och vi hamnade i ett hav av taxichaufförer som skrek och drog i en, samt massor av turister som hittat till närmsta bar. Vi valde tillslut iallafall att istället för att ta en taxi för 640 pesos till vårt förhandsbokade hostel, tog vi en taxi shuttle (minivan) med sju andra turister för 340 pesos. Billigare och bättre. 20 minuter senare släpptes vi av vid Hostal Mayapan där vi nu ska bo i tre nätter innan vi planerar nästa destination.
Vi var så trötta och jetlaggade igår så jag förstod knappt att vi ens landat eller kommit fram. Helt hjärndöd var jag och förstod inte mycket av någonting alls. Däremot ville vi hålla oss vakna till iallafall elva på kvällen så att vi kunde vända på dygnet.
Vi delar rum med två killar och en tjej här, och de är hur snälla som helst. Vi satt uppe på rummet igår och pratade länge om allt och ingenting, sedan somnade jag som en stock. Däremot vaknade jag på natten av att jag frös. Tro det eller ej. Det var deras air condition som hade dragit igång under natten och det vällde ut kall luft rakt på min säng och jag sov bara med ett lakan. Jag kröp ner bredvid kalle istället och det var mycket bättre. Vi kikade bara på närområdet I gårkväll, åt middag på en restaurang och tog en kall corona. Maten var självklart så stark som jag trodde men jag åt sakta och tog det bananas så att magen inte mördas på direkten. Det kommer garanterat att ske ändå.
Just nu sitter vi och äter frukost som man får gratis på vårt Hostel, och snart är det dags att hitta till stranden och utforska hur det ser ut här i cancun. Ikväll blir det att göra stan, som man säger. Vi hör av oss snart igen!
Kram M.