backpackingthroughlife.blogg.se

Hallå där, Melissa här!

Sedan vi skrev senast har det hänt så massor, vi har sett så mycket och vi har träffat sådana där människor som är så underbara att man vill klämma ner dem i sin väska och ta med hem.
Vi lämnade Cancún för tre dagar sedan och hamnade efter en kortare bussresa i en annan liten stad längre in i landet som heter Valladolid.

Vilken stad sen!

Föreställ er ett myller av gator och rad efter rad av små hus i varierande färger, färger som en gång lyst upp gatorna i sin fulla prakt men som nu fallit av den spruckna fasaden och mörknat av avgaserna.
Föreställ er människor överallt som gör sina olika sysslor i staden.
Man går förbi en kille som putsar skorna på sin kamrat, sedan följer man doften av någonting som luktar underbart och hamnar mitt i en familj som driver sin egen lilla restaurang där man får sitta på plaststolar och äta billig hemmagjord Taco eller Tarta.
När man är mätt och lycklig går man ut på vägen där solen börjat gå ner och alla lampor tänds och gatorna lyses upp i ett mysigt sken.
Folk strosar fram och tillbaka för att se på den mäktiga kyrkan som tornar upp sig i mitten av alla så mycket mindre byggnader i staden, och dess fasad får folk att gapa av förundran.
 
Valladolid är en stad jag förstår till fullo varför man fastnar för.
Man beställer en natt på ett Hostel för att sedan ta sig vidare, men man ändrar sig sedan snabbt och bokar fyra nätter till.
Det är en magisk atmosfär, blandad och vacker.
Jag rekommenderar varenda människa att någon gång besöka denna stad.
Vi tog bussen en morgon klockan 7 till Chichen Itza och när klockan slog 8 och dörrarna slogs upp fann vi oss vara först på plats.
Vi fick magiska bilder från alla ruiner och pyramiden utan turister som förstörde bilden.
Vi kände oss lyckliga och tacksamma för att ha fått den chansen.
Två timmar senare rasade det in turister ifrån alla länder, säkert tio busslaster fulla på en och samma gång. Då gick vi.
Turistgrupperna går bara omkring i en klump jämt med likadana hattar på sig, och så beter de sig som flamingos, kluckar som kalkoner i munnen på varandra, och beter sig som apor i bur allmänt.
Helt hjärndöda.
Nej tack.

Vi stannade i Valladolid under två dagar bara trots att vi ville stanna längre.
Tyvärr är fallet så att vi ju ”bara” har fem månader på oss, men då måste man också tänka på storleken på Central – och Sydamerka.
Det är inte bara ett eller två länder.
I alla fall, vi tog bussen igår ifrån vackra Valladolid och tre timmar senare andades vi in den varma luften ifrån Tulum.
Vi var tillbaka till havet.

Tulum är vackert som bara den.
Det är en blandning av en liten stad som sträcker sig runt en lång Boulevard, och gamla fantastiska ruiner omringat av ett korallblått hav.
Idag har vi hyrt en varsin cykel och bokstavligt talat glidit omkring på nästan varenda gata, ända ner till stranden cyklade vi och njöt av vad vi såg.
Vi cyklade längst med en stor motorväg nu ikväll när solen gick ner och jag fick känslan av att vara i Los Angeles.
Vi rullade fram där i sakta mak samtidigt som himlens färger skrek i orange, motorvägen glänste!
Jag tänkte att det är så det måste kännas när livet är perfekt.
Det Hostel vi bor på (The weary Traveler) är fantastiskt hemtrevligt, vi är ett stort antal backpackers här ifrån alla håll i världen, och vi har gått samman på ett vis vi inte sett tidigare.
Igår kväll satt vi alla runt ett bord och spelade yatzy, drack öl, berättade om våra olika resor i världen samt de erfarenheter vi har och även lyckade (och misslyckade) äventyr.
Vi lagade sedan mat tillsammans allihop, mat från olika nationaliteter.
Vi lagade vår egen goda köttfärssås som gick hem hos alla.
En kvinna från Kina sa att det var den bästa pastarätten hon någonsin ätit.. hon var 59 år.
Svensk mat är inte dumt.

Idag har vi dels sett ruinerna, bränt oss i solen, badat och skrattat, haft lite siesta i hängmattorna, plaskat med benen i poolen här på Hostlet, och just nu dricker vi en varsin kopp kaffe innehållandes Kahlúa och njuter av vår köttfärssås.
Livet är..
Allt.
Melissa