Nu är det dags
God Eftermiddag!
Det är dags att skriva det (förmodligen) sista inlägget på svensk mark innan avresan på Söndag.
Plötsligt står vi här, fyra dagar innan planet lyfter, och spänningen är olidlig.
Vi har väntat så länge, så länge.
Dagarna har flutit förbi.
Nu är vi här.
Senast vi skrev berättade vi om när uthyrningen av lägenheten höll på att gå åt pipsvängen, men lyckligtvis löste sig allt av en fascinerande slump.
Vi spenderade dagarna innan Nyårsafton med att packa och städa ur lägenheten så att den skulle kännas välkomnande för Henrik när han skulle flytta in, någonting som gick väldigt bra och smidigt utan komplikationer.
Efter att ha lämnat över nycklarna och sagt hejdå till lägenheten flyttade vi in i Kalles föräldrars lägenhet där vi nu bott i en vecka.
En vecka som dels bestått utav att packa om väskan ett oräkneligt antal gånger, dels att äta upp all deras mat… och dels att bada i deras badkar samt läsa på lite Spanska eller helt enkelt bara sitta och stirra på klockan och vänta på att det ska bli den elfte.
Kalles föräldrar har spenderat dessa dagar i deras stuga ute på Väddö, men de kommer hem på fredag så att vi får spendera helgen med dem innan avresa.
Jag tror att fredagen kommer bli oerhört mysig med god mat och vin och… ja, ett slags hejdå kan man säga. Mysigt!
Allt inför resan är packat och klart, bokstavligt talat.
Allt som behövdes köpas har blivit inköpt, alla papper och liknande är klara, vi har köpt biljetten för bussförbindelsen mellan Heathrow och Gatswick när vi kommer fram till London, vi har bokat ett rum för de tre första nätterna på Hostal Mayapan i Cancún Mexico, och vi är så taggade så det är inte klokt.
Det skulle inte förvåna mig om det kommer ett kul och förvirrat inlägg ifrån London under någon av de 14 timmar vi ska sitta och vänta.
Annars kommer ett kul inlägg ifrån Mexico istället.
Vi ses på andra sidan!
Vi kommer att sakna er alla.
Kramar Melissa (och Kalle som sitter bredvid och flinar.)
