Rumskamraten Tony
Hej! Melissa här.
Nu ska jag berätta för er om Tony.
Tony är Korean, han är även vår rumskamrat.
Första gången vi träffade på denna herre var igår, under ett ganska lustigt tillfälle.
Vi visste inte att någon ny hade checkat in i vårt lyxiga dormroom, så när jag sprang upp för att hämta någonting och slet upp dörren… hände någonting.
Där stod en förvirrad naken Korean och stirrade på mig, och situationen som stundades var sannerligen pinsam.
Han hade precis checkat in och tagit en dusch, förmodligen utan att tänka på att fler bor i samma rum. I vilket fall fick han på sig Kalsongerna i en hast och jag stod lite generad och tappade talförmågan.
Vi skakade tillslut i alla fall hand och presenterade oss för varandra.
Stämningen lättade något.
Jag sade till honom att han gärna fick komma ut och sätta sig med oss utanför vandrarhemmet om han ville, när han var klar, vilket han sa okej till.
Jag kom ner till Kalle och berättade för honom vad som hänt, och min underbare bättre hälft vred sig av skratt ute i kvällsbrisen.
Väl utanför presenterade killarna sig för varandra och vi satte oss på en bänk.
Det dröjde inte länge förrän vår nyfunne vän skrek till och började studsa omkring i vad som såg ut som en ypperligt skum dans vilket inkluderade sprattlande armar och ben, skrik, och hoppande.
Tony hade satt sig mitt i en sådan där motorväg av myror, och de brydde sig inte om att det satt en Korean där, de klättrade således över honom. Enkelt och bra.
Tony har myrfobi.
Innan vi förstod vad som skett sprang han in i huset, och sedan såg vi honom inte på mycket länge. Han hade gömt sig i duschen.
Själva satt vi kvar och fnissade lite förvirrat.
Det är inte slut ännu. Nu ska ni få höra.
Det sista vi såg av honom under gårkvällen var att han och en kille ifrån Kina skulle ner till barerna, och vi skulle förmodligen springa på honom senare under natten.
Detta skedde icke.
Han kom inte hem på natten och inte heller var han hemma på morgonen.
Vi undrade om fallet var så att han däckat, hittat en tjej, eller kanske blivit kidnappad.
Vi visste inte.
Sanningen var mycket mer bisarr än så.
När Tony ett par timmar senare kommer hem och är blodig sitter vi bara och gapar.
”Vad sjutton har hänt?” frågar vi självklart och flyger ur stolarna.
”Jag har suttit i häktet i natt” svarar han.
Tydligen var fallet så att när han i natt först tappade bort den kinesiska killen och sedan drack tio shots till han blev så full att han inte visste sitt eget namn, blev han rånad av två galna kvinnor.
De rånade honom på mobiltelefon och pengar samtidigt som de passade på att...spöa skiten ur honom som man skulle kunna formulera det.
Vad som händer sedan är även det oerhört skumt.
Han hamnar i häktet.
HAN får sitta i fängelse fast det är han som blivit rånad.
Nu vet vi inte heller hur hans beteende förehöll sig under natten och emot poliserna, men det slutade nog inte riktigt som han tänkt sig.
När han idag kom in i rummet med blodig näsa, blodfläckig t-shirt och såriga handleder efter handbojorna insåg vi allvaret med att aldrig gå ut ensam på natten, inte heller i ett turiststrikt område som Cancún.
Vad som är mer fascinerande är att han på något vis verkade för dum för att bry sig.
Vi skulle ner till stranden och han följde med ner och solade och badade som om det vore vilken dag som helst.
Att han förlorat alla sina saker inklusive bankkort och liknande verkade inte förekomma honom det minsta.
Det var inte förrän jag uppmanade honom att ringa sin bank och spärra kortet och liknande, som han vaknade till och förstod allvaret.
Efter att ha ätit lunch och liknande skulle jag och Kalle ta bussen ner till själva City för att leta reda på en marknad vi läst om i vår bok ifrån Lonely planet. (En marknad som tyvärr var till all besvikelse. Oerhört tråkig, men det tar vi en annan gång.)Tony följde med på eget initiativ.
Här kan man också tycka att vår vän bör ha tänkt efter litet, eftersom han knappt tolv timmar tidigare blivit brutalt rånad, men nej då.
De nya pengarna han tagit ut ifrån sitt andra konto står han helt öppet bland folket och viftar omkring med.
Inte var det lite pengar heller, säkerligen trehundra Amerikanska dollar.
Det verkade inte förekomma honom det minsta att man kan bli rånad igen.
Tack gode gud blev han inte det, denna gång.
Hade jag blivit rånad hade jag absolut inte gått runt och betett mig som han gjorde.
Istället satt han med ett stort glatt leende och beställde Tacos till lunch, utan minsta tanke på någonting annat än sin mat.
Jag och Kalle teg istället och såg till att hålla lite extra koll på honom under dagen.
Vi överlevde city och tog bussen hem till Mayapan , och nu håller vi på att koka pasta med tillhörande pastasås.
Tony? Han är så slut efter sina äventyr att han har somnat uppe på rummet.
Ikväll däremot vill han gå ner till stranden och bli full med oss.
Utan minsta tanke på vad som hände igår.
Smart snubbe.
Vi gillar honom ändå.
Nu ska jag berätta för er om Tony.
Tony är Korean, han är även vår rumskamrat.
Första gången vi träffade på denna herre var igår, under ett ganska lustigt tillfälle.
Vi visste inte att någon ny hade checkat in i vårt lyxiga dormroom, så när jag sprang upp för att hämta någonting och slet upp dörren… hände någonting.
Där stod en förvirrad naken Korean och stirrade på mig, och situationen som stundades var sannerligen pinsam.
Han hade precis checkat in och tagit en dusch, förmodligen utan att tänka på att fler bor i samma rum. I vilket fall fick han på sig Kalsongerna i en hast och jag stod lite generad och tappade talförmågan.
Vi skakade tillslut i alla fall hand och presenterade oss för varandra.
Stämningen lättade något.
Jag sade till honom att han gärna fick komma ut och sätta sig med oss utanför vandrarhemmet om han ville, när han var klar, vilket han sa okej till.
Jag kom ner till Kalle och berättade för honom vad som hänt, och min underbare bättre hälft vred sig av skratt ute i kvällsbrisen.
Väl utanför presenterade killarna sig för varandra och vi satte oss på en bänk.
Det dröjde inte länge förrän vår nyfunne vän skrek till och började studsa omkring i vad som såg ut som en ypperligt skum dans vilket inkluderade sprattlande armar och ben, skrik, och hoppande.
Tony hade satt sig mitt i en sådan där motorväg av myror, och de brydde sig inte om att det satt en Korean där, de klättrade således över honom. Enkelt och bra.
Tony har myrfobi.
Innan vi förstod vad som skett sprang han in i huset, och sedan såg vi honom inte på mycket länge. Han hade gömt sig i duschen.
Själva satt vi kvar och fnissade lite förvirrat.
Det är inte slut ännu. Nu ska ni få höra.
Det sista vi såg av honom under gårkvällen var att han och en kille ifrån Kina skulle ner till barerna, och vi skulle förmodligen springa på honom senare under natten.
Detta skedde icke.
Han kom inte hem på natten och inte heller var han hemma på morgonen.
Vi undrade om fallet var så att han däckat, hittat en tjej, eller kanske blivit kidnappad.
Vi visste inte.
Sanningen var mycket mer bisarr än så.
När Tony ett par timmar senare kommer hem och är blodig sitter vi bara och gapar.
”Vad sjutton har hänt?” frågar vi självklart och flyger ur stolarna.
”Jag har suttit i häktet i natt” svarar han.
Tydligen var fallet så att när han i natt först tappade bort den kinesiska killen och sedan drack tio shots till han blev så full att han inte visste sitt eget namn, blev han rånad av två galna kvinnor.
De rånade honom på mobiltelefon och pengar samtidigt som de passade på att...spöa skiten ur honom som man skulle kunna formulera det.
Vad som händer sedan är även det oerhört skumt.
Han hamnar i häktet.
HAN får sitta i fängelse fast det är han som blivit rånad.
Nu vet vi inte heller hur hans beteende förehöll sig under natten och emot poliserna, men det slutade nog inte riktigt som han tänkt sig.
När han idag kom in i rummet med blodig näsa, blodfläckig t-shirt och såriga handleder efter handbojorna insåg vi allvaret med att aldrig gå ut ensam på natten, inte heller i ett turiststrikt område som Cancún.
Vad som är mer fascinerande är att han på något vis verkade för dum för att bry sig.
Vi skulle ner till stranden och han följde med ner och solade och badade som om det vore vilken dag som helst.
Att han förlorat alla sina saker inklusive bankkort och liknande verkade inte förekomma honom det minsta.
Det var inte förrän jag uppmanade honom att ringa sin bank och spärra kortet och liknande, som han vaknade till och förstod allvaret.
Efter att ha ätit lunch och liknande skulle jag och Kalle ta bussen ner till själva City för att leta reda på en marknad vi läst om i vår bok ifrån Lonely planet. (En marknad som tyvärr var till all besvikelse. Oerhört tråkig, men det tar vi en annan gång.)Tony följde med på eget initiativ.
Här kan man också tycka att vår vän bör ha tänkt efter litet, eftersom han knappt tolv timmar tidigare blivit brutalt rånad, men nej då.
De nya pengarna han tagit ut ifrån sitt andra konto står han helt öppet bland folket och viftar omkring med.
Inte var det lite pengar heller, säkerligen trehundra Amerikanska dollar.
Det verkade inte förekomma honom det minsta att man kan bli rånad igen.
Tack gode gud blev han inte det, denna gång.
Hade jag blivit rånad hade jag absolut inte gått runt och betett mig som han gjorde.
Istället satt han med ett stort glatt leende och beställde Tacos till lunch, utan minsta tanke på någonting annat än sin mat.
Jag och Kalle teg istället och såg till att hålla lite extra koll på honom under dagen.
Vi överlevde city och tog bussen hem till Mayapan , och nu håller vi på att koka pasta med tillhörande pastasås.
Tony? Han är så slut efter sina äventyr att han har somnat uppe på rummet.
Ikväll däremot vill han gå ner till stranden och bli full med oss.
Utan minsta tanke på vad som hände igår.
Smart snubbe.
Vi gillar honom ändå.