backpackingthroughlife.blogg.se

Tjenare allihop, Melissa här!

När Kalle skrev förra inlägget befann vi oss på Omatepe, en mysig ö i mitten av Nicaragua.
Vi var där i tre dagar och bodde på ett hostel mitt i djungeln.
Allt man åt eller drack (förutom ölen) var ekologiskt och hemodlat på deras farm, det fanns härliga djur, man sov gott till ljudet av djungeln och kvällarna var varma.
Det var ett par mysiga dagar, men vi tog båten över till fastlandet igen för att vi inte hade tid att stanna kvar där.

Vi tog oss sen med lokalbussar till en stad vid havet som heter San Juan Del Sur.
Vilket ställe!
Så härligt!
Det är ju helt klart ett litet surfparadis där folk ifrån hela världen åker med sina brädor och så ger de sig ut, eller så solar och badar man eller äter gott.
Vi bodde på ett hostel som hette Pacha Mama tillsammans med en hel grupp av fantastiska människor, vi kikade på solnedgångarna, åt spännande maträtter och det festades en del på natten.
Vi gjorde ett fint misstag första dagen vi var där dock…
Vi försökte hitta ett ställe med mat till lämpligt pris, och vi hittade ett som verkade okej.
Det vi däremot missade var att restaurangen var väldigt fancy, så den mat vi fick till det priset var inte riktigt reko.
Jag beställde lokal fisk och jag föreställde mig en stor tallrik med godsaker, men jag fick några tunna fiskfiléer med rödlök på.
Kalle fick fyra minimala spenatpiroger.
Vi var inte nöjda.
Den kvällen lagade vi hemmagjord korvstroganoff på hostlet istället.
Mycket mer uppskattat och vansinnigt mycket mer mättande.

Dagen innan vi skulle åka ifrån Nicaragua till Panama City (bussbiljetterna var redan inköpta) drabbades jag och min mage av en sådan där ”travelbug”, så det spenderades en hel del tid på toaletten och jag kunde knappt äta eller dricka och jag mådde bara illa.
Vi köpte dock piller på ett apotek i närheten.
Morgon och kväll ska jag äta dem, i fyra fem dagar eller så.
Sedan kanske det försvinner.
Jag måste erkänna att jag var mycket nervös över att sitta på en buss i mer än 24 timmar, men tro det eller ej så gick det superbra trots magen.

Resan mellan San Juan del sur tog närmare 27 timmar, men det var faktiskt bekvämt med bra säten, inga problem med punktering av däck, motorn eller annat, och det gick faktiskt till och med skapligt bra genom gränserna.
Det enda jag klagade på var att jag inte fick fälla ner mitt säte för att en stor fet kvinna med en väska i knät satt bakom mig HELA vägen.
Betalar man för en nattbuss ska man få fälla ner för att sova, vilket alla andra på bussen gjorde, men hon vägrade låta mig göra det och hon vägrade lägga upp sin väska i facket ovanför våra huvuden som alla andra gjort.
Jag morrade och fräste och Kalle klagade men det hjälpte inte.
Jag sov sittandes under hela tiden, inte vad jag hade hoppats på men det gick väl vägen.
Jag gav henne oerhört många ilskna blickar unde resan, så fort jag fick chansen.
Jävla kärring...ursäkta min franska.

Um, i alla fall, vi kom fram till Panama City för två dagar sedan, och vi bor nu på ett fint Hostel som heter Villa Vento surf, ett litet hostel med dorms, kök där man kan laga sin egen mat, samt pool och kalla öl i kylen, det har all perfektion vi behöver och mer därtill.
Runt omkring oss i alla riktningar har vi skyskrapor, det är en skön vibe i hela staden och vi bara älskar det.
tyvärr har vi inte så mycket tid på oss att vara här, men att vi fått spendera tre dagar i staden är jag lycklig över.

Igår spenderade vi SJU timmar med att bara gå runt.
Vi lyckades hinna med att se ALLT:
Den moderna staden med alla skyskrapor, den gamla staden med ruiner och annat, de fattiga delarna av staden där husen förfaller, allt runt vattnet med fiskmarknader mm, samt en promenad upp på ett berg där vi såg hela staden nedanför.
Vi var båda mycket stolta över oss själva, men mina fötter var inte lika glada över att jag gått runt i mina converse. 

Vi skriver igen när vi är i Colombia.
Vi flyger imorgon eftermiddag ifrån Panama City raka vägen dit, då markvägen inte är att lita på.
Vi hörs!

M