Underground
Melissa här.
Jag vill inleda detta inlägg med en gratulation till min älskade Pappa som idag fyller 61.
Hipp hipp hurra! Jag hoppas att du fick en trevlig och minnesvärd födelsedag. Kramar till dig från oss.
Senast vi skrev berättade vi om den mycket skumma dagen vi hade då vi tog oss till Medellin.
Nu har vi lämnat det och tagit oss till Cali.
Medellin var en riktigt stor och fin stad och vi föll båda för den.
Vi skulle gärna spenderat ett par extra dagar där om vi hade haft mer tid.
Nästa gång!
De fyra dagar vi ändå hade blev fyllda av diverse aktiviteter.
En dag tog vi deras metrotåg genom staden, och jag måste säga att det var de renaste tåg jag någonsin sett.
Vagnarna var mycket mer breda och bekväma än de som finns på tuben i Stockholm, och systemet var snabbt och effektivt.
Priserna var inte så dumma de heller.
Vi åkte ut till en station i stan där man sedan därifrån kunde ta deras Metrocable vidare upp genom bergen på höjden.
Jag kan säga att det inte är för de höjdrädda.
Kalle är höjdrädd som bara den och det var en hel del handsvett ifrån hans sida. Jag måste säga att jag är oerhört stolt över honom som vågade.
Vi åkte uppåt i ungefär en kvart tills vi var tusen meter ovanför staden.
Där fanns en park där vi strosade omkring lite samt åt lunch.
Vägen ner var betydligt coolare än vägen upp eftersom man verkligen kände lutningen ner för sluttningarna när man åkte över alla hustak.
Spännande!
En annan dag, eller rättare sagt kväll, hamnade vi mycket spontant på en sådan där undergroundclub.
De som jobbade på hostlet vi bodde på skulle dit och i princip alla andra som bodde där följde med. Först kom man till en dörr där man blev visiterad av en vakt, sedan fick man betala inträde och få en stämpel.
Ingenting ovanligt där ännu.
När vi kom in gick vi ner för en trappa där det fanns en stor lokal proppad med dansande människor.
Dj’n var en tjej som spelade riktigt djup ravemusik och bakom henne fanns en gigantisk tvskärm med diverse blinkande mönster som gjorde att man blev helt yr i huvudet om man stirrade för länge.
På dansgolvet rökte folk både det ena och det andra helt öppet, folk stod och snortade kokain längst väggarna och jag vet inte hur många gånger vi blev erbjudna.
Självklart sa vi nej. Vi håller oss till ölen, tack!
Utanför de skabbiga toaletterna stod prostituerade på rad och klängde på både män och kvinnor där de gick förbi, i ett annat hörn stod två killar och hånglade och i ett annat hörn stod två tjejer och hånglade.
Hela stället luktade droger, svett och alkohol och vi kunde inte stanna särskilt länge innan vi behövde gå ut och få frisk luft.
Istället följde vi med ett Kanadensiskt par från hostlet och drack öl i en park i närheten tillsammans med en hel del andra samt ett par killar som spelade dragspel och gitarr, det eftersom det är lagligt att dricka på offentliga platser i Colombia.
Vi var oerhört nöjda över detta val, men å andra sidan är det lite smått coolt att kunna säga att man varit på en undergroundbar i Colombia.
Jag gör gärna inte om det dock.
I alla fall, vi tog nattbussen igår ifrån Medellin till Cali där vi är nu.
Det tog åtta timmar och vi lyckades kanske sova fyra av dem.
Bussen var väldigt bekväm när den väl lyckats ta sig ner från berget den körde på i början.
Han körde som en galning på de smala vägarna och jag kunde inte undgå att se stupen som bredde ut sig genom fönstret, vilket han inte verkade bry sig om, inte ens vid ett fordonsmöte.
Bussen krängde och for runt så att jag hade hjärtat i halsgropen, men tillslut som sagt tog vi fast mark och det skumpade betydligt mindre.
Vi kom fram till busstationen här i Cali imorse klockan 6, tog en kaffe på Dunkin’ Donuts, sedan tog vi en taxi till det hostel vi bor på nu, Casa Blanca.
Vi är de enda turisterna här och det känns för en gångs skull skönt.
Lite lugn och ro innan vi imorgon tar nattbussen vidare till Ipiales, över gränsen och sedan en annan buss till Quito i Ecuador.
Det var allt för denna gång.
Ha det gott!
M