backpackingthroughlife.blogg.se

Hej alla mönstermedborgare och Bosse ( ja, jag vet allt om den illegala hårborttagningssalongen i Bjursås)

Kalle här vid datorn iklädd endast kalsonger och myggbett!
Vi har varit i Delhi under 8 dagar och det har varit en explosion för alla sinnen, tutande bilar så långt man kan höra, skräp och lukter som får den mest hårdhudade att raka av sig håret och flytta till Kamtjatkahalvön, men också underbara byggander och fantastiska människor. Varje stad, oavsett storlek, har två sidor och det är en del av charmen. Vi hade den stora lyckan att få umgås med Rishi och Mittali, ett par som vi mötte i Jaipur några veckor tidigare och som vi blivit otroligt bra vänner med. De visade sidor av Delhi som vi aldrig skulle ha sett utan deras lokalkännedom, vilket var helt underbart!

Första dagen började med att vi besökte Delhis största Sikhtempel, en enorm vit byggnad med en vattenoas i mitten där folket utförde olika ritualer medan andra chillade i skuggan. Vi var där på en söndag så det var packat med folk och värmen landade på mysiga 35+ så svetten rann som floder ned för våra kroppar, men vi kämpade oss in i templet, där man inte fick tala så det var en otrolig kontrast mot kaoset som var 20 meter utanför. Det som är häftigt med sikherna är att vem som helst, rik som fattig, troende eller inte kan komma till deras tempel och få mat och husrum utan att man ställer några frågor. Detta är något som vi fann ödmjukt och vackert och vi fick också uppleva hur de serverar alla som vill ha mat. I ett rum, där ungefär 700 personer satt på rad efter rad, gick frivilliga runt och serverade nylagad mat och fyllde på tills man nästan sprack. Att vara Sikh innebär att man kommer till templet och hjälper till, det kan handla om att laga mat, diska, servera, baka eller städa. Personen som serverade oss kan ha varit miljadär men det är inget som spelar någon roll, alla är lika värda och alla ska dra sitt strå till stacken.

Efter ungefär 20 minuters mumsande på golvet var man tvungen att vara klar för då fick alla lämna lokalen medan de frivilliga städade, för ungefär 5 minuter efter att vi hade gått kom nästa klunga på 700 personer som skulle bli serverade..... otroligt!
Mätta, svettiga och nöjda gick vi ut från templet och över gatan till en stor kyrka där vi njöt av tystnaden och kylan som lokalen kunde ge oss. Därefter besökte vi ett museum som innehöll massor av indiens histora, och ja, jag var i himmelriket! Rishi, vår kompis här i Delhi, älskar också historia så han och jag lunkade omkring och delade med oss av varandras kunskaper om svensk historia vs indisk. Det var dock intressant med biljetten in för vi (turister) var tvungna att betala 650 rupies medan indierna betalade 20 rupies. Hur som helst, det var helt klart värt det och jag vill återvända för jag hann inte se allt. Melissa och Mittali var måttligt roade men de stog ut med oss eftersom vi var som barn i en godisfabrik! Vi avsluade dagen med middag och sedan tog vi metron hem till vårt hotel där vi somnade som två klubbade sälar.

Det är svårt att få ner allt som har hänt på pränt så jag tänkte spalta upp det i olika rubriker, eftersom jag har glömt bort i vilken ordning saker har skett :D

Räddningscentret för djur:
Både Rishi och Mittali är hängivna djurvänner och brinner extra för hundar så de har båda jobbat frivilligt på ett räddningscenter för djur plus att de har adpoterade hundar överallt i sina hem. Vi fick följa med dem och det var en upplevelse. Vi började dagen med att köpa 44 liter mjölk till djuren och sedan begav vi oss iväg dit i en halvrisig tuk-tuk. Väl där fick vi vänta på de andra för deras tuk-tuk pajade halvvägs men vi hade i alla fall väldigt roligt för vi hade satt oss precis vid ett väggupp, och vilken show vi fick! Vi blir normalt uttittade när vi är ute och går men det kan bli lite farligt när de kommer i rasande fart och missar guppet för att de kollar på oss! Ingen kom till skada men vi fick skratta under tiden när vi väntade på våra vänner. Vi har varit med om att folk gått in i stolpar och kanter och allt möjligt bara för att de tittat på oss istället för var de gick.
 
Till slut dök iallafall våra vänner upp och vi fick tillträde till en enorm uteplats där det fanns olika byggander där kor, hundar, getter, katter, apor, åsnor, hästar och andra djur fick olika sorters behandling, beroende på vilken skada de hade. Dessa godhjärtade människor som arbetade där gjorde allt för att försöka få de herrelösa djuren tillbaka till ett sådant skick att de kunde överleva. Det var en överväldigande upplevelse och det kändes skönt att man kunde göra något genom att ge bort lite mjölk, och förhoppningsvis överlevde någon hund pga detta. Ni kanske tror att det var en facilitet i rent skick men det kan ni glömma, det var skitigt men det fanns en beskyddande kärlek över hela stället som genomsyrade allt. Det är tur att sådana platser och personer finns!

Rishis och Mittalis familjer:
Vi blev hembjuda till båda deras familjer olika dagar och båda familjerna var helt fantastiska. Mittalis föräldrar hade aldrig talat med en vit människa förut, vilket var en underlig känsla för oss men det kändes helt naturligt efter att vi hade presenterat oss. Det tog ungefär 5 minuter innan vi skattade så tårarna rann och det kändes som att vara en del av familjen. Något som vi har märkt är att indier, oavsett vilken samhällsklass de kommer ifrån, är otroligt givmilda och bjuder på mat tills alla sömmar i kläderna spricker! Mittalis syster sa att Melissa såg så hård och cool ut men när hon talade var hon så snäll och ödmjuk, vilket gjorde att Melissas nya smeknamn är "Teddybear-gangsta"!

Hemma hos Rishi , som vi har varit hos två gånger, fick vi träffa hans föräldrar men även hans bror som hade kommit hem från Tyskland samma dag utan att säga något till familjen, vilket blev en dubbel mysig stämning i hemmet. Mamman i familjen, som är en av de mest underbara människor vi träffat, bjöd oss självklart på mat som skulle kunna räcka till ett kompani av pubertala värnpliktiga soldater. Vi fick höra av Rishi att hon gillade att dricka vodka så när vi besökte dem den andra gången så köpte vi med oss en liter till henne.....NI SKULLE HA SETT HENNES BLICK! Ren och skär glädje! Det tog inte lång tid innan vi skålade tillsammans med ett varsitt glas vodka i händerna, och hennes leende var större än någonsin. Hon fick smeknamnet " Vodka-aunty", vilket hon asgarvade när hon fick höra. Efter vårt besök i Delhi fick vi höra att vi nu har två extrafamiljer där som vi kan bo hos precis när vi vill, när som helst och hur som helst, att dörren är öppen och att vi nu är familj. Det värmer i hjärtat!

Sikhbröllop:
Mittali och Rishi bjöd med oss till sikhbröllop i Delhi och det var en upplevelse utan dess like. Vi hade klätt upp oss i de bästa kläderna vi kunde hitta och ha råd med (Kurtas och sjalar och annat kul) och sedan begav vi oss till lokalen där vi skulle ansluta till resten av bröllopssällskapet. En passus var att jag (Kalle) fick jaga efter byxor i rätt storlek under en hel dag för uppbarligen är jag "en jätte" i indiska sammanhang! Vi kan också säga att vi inte var med på hela bröllopscermonin för att den höll på från morgon till kväll, samt att det är flera andra cermonier som sker under en hel veckas tid..... men vem har tid med det? Gift er på rådhuset på 5 minuter istället som vi gjorde, spara pengar! ;)

I alla fall så kom vi till bröllopslunchen, där folk kunde komma och gå som de ville under dagen. När vi kom in i lokalen var det en explosion av intryck och färgsprakande glitter, för alla kvinnorna var utsmyckade i alla färger på denna jord och längs båda sidorna serverades det mat, och inte lite mat utan jag skulle kunna fylla en bassäng med allt och simma runt som Joakim Von Anka, fast utan pengarna och mer curry!

Vi mumsade på delikatesser ifrån hela Indien, så det var tur att mina byxor hade bra resår för annars hade det blivit seriösa problem. När vi kom dit hade inte bröllopsparet anlänt ännu,vilket resultetade i att vi blev uttittade eftersom vi (som vanligt) var de enda "vita" där. Vi är vana vid det så det var inget problem men när bröllopsparet dök upp fästes allas blickar på dem, och vi fick äntligen bli anonyma i folkmassan. De var klädda i skimrande kläder och mannen hade med sig det tradionenliga svärdet som Sikherna har när de gifter sig, och kvinnan var täckt av olika smycken som sken som stjärnorna på himmeln. Efter femtom miljoner foton och annat stök kunde de sätta sig i högsätet som stod på en scen i slutet av lokalen. Tänk er "Game of Thrones" fast utan död och förintelse. :P

Mittali hade berättat att man ger pengar till paret men att det ska vara en viss summa, ex: 1100, 2100,3100 osv... Jag har glömt bort betydelsen av 1:an men det har någonting mer tur och lycka och välgång att göra. Vi ville också ge pengar och först la vi ner 1500 Rupees men det stoppade våra vänner direkt och sa att det betydde otur, och vi fick då ändra till 1100, vilket var tur för det var ju billigare! Haha. Sen ställde vi oss i kö för att överräcka vårt kuvert med pengar och när det var vår tur ville bröllopsparet först inte ta emot våra pengar, för de ansåg att var en ära att vi hade kommit dit, men jag påpekade att jag åt mat för 5 personer samt att det var en ära för oss att få uppleva det hela. De skrattade och tog våra pengar. Vi avslutade med en gruppbild och sedan rullade vi ut därifrån för att bege oss hem, mest för att jag inte kunde andas pga all god mat, HEJ DÅ BEACHBODY!!!!

Smått och gott från Delhi:
Under dagarna vi var i Delhi har vi mest umgås med våra vänner, bowlat (jag vann för de andra var...... dåliga och jag har magiska fingrar som kan hantera alla tre hål i klotet), tatuerat oss för summor som inte behövs nämnas i denna blogg utan låt oss säga att det var... dyrt och vackert. Vi besökte även ett Harry Potter-café som serverade utsökt mat, en hamburgare som var tre våningar hög och drycker som gjorda med äkta kärlek. Det var trångt men vi rekommenderar starkt att besöka stället. Vi har också vandrat genom olika köpcentrum, hängt på barer, skrattat så vi har gråtit och allmänt njutit av tiden som vi fick tillsammans med Mittali och Rishi. Vi hoppas att vi får träffa dem igen, och om ni läser detta, ni är alltid välkomna till vårt avlånga land, där köttbullar växer på träden och allt är gjort av IKEA! 
 
Till er andra som läser, om ni åker till Delhi så ge det en chans för det finns så mycket att se och uppleva utöver de klassiska turistfällorna. Nästa gång skriver Melissa och berättar om Chandigarh och Rishikesh och alla äventyr vi hade där.

Nu måste jag springa för att en ko har en spännande stand off med en apa nere på gatan! PEACE!!!!

Kalle