backpackingthroughlife.blogg.se

Hej allihopa, Melissa här!

Efter den fenomenala tiden bland drömlika snötäckta berg i österrike var det dags att bege sig vidare söderut. Första anhalten var Trento, Italien! När tåget i full fart korsade gränsen till Italien dansade vi runt i ring i i tågkorridoren i ren glädjeyra då italien blev nummer 46 på vår reselista, samt att italien varit en drömdestination i många år, speciellt för mig. Jag kunde inte tro att vi äntligen var här! Under resan till Trento satt vi båda med näsorna tryckta mot tågfönstret och såg det mer och mer gröna landskapet fara förbi med vingård efter vingård så långt ögat kunde nå. När tåget bromsade in på den lilla stationen i Trento var vi snabba ut på perrongen och skuttade likt två små barn på julafton.

Trento är en liten stad med cirka 119.000 invånare, den ligger i den norra regionen i italien och ses som en liten huvudstad i regionen trentino. Trento har en rik historia där olika imperier och härskare med tidens gång lämnat sina specifika avtryck på staden, det finns slott och gallerier, museer och ruiner, katedraler, mausoleums och gamla byggnader med arkitektur och målningar som går tillbaka ända till 1500-talet. Det finns någonting för alla.

Vi hade förbokat ett rum hos en privatvärd denna gång för ovanlighetens skull, och otroligt snällt nog hämtade de upp oss på stationen till vår stora tacksamhet. När vi kom ut genom dörrarna från stationen väntade de på oss i sin svarta lilla minibuss, de vinkade med stora leenden in oss till dem och hjälpte oss in med väskorna innan det bar iväg på de små smala gatorna i staden, där vi både försökte supa in omgivningen utanför och samtidigt presentera oss och prata med dem. Boendet låg egentligen bara en och en halv kilometer ifrån tågstationen, men eftersom Trento ligger mer uppåt vid de italienska alperna var det många slingrande vägar i uppförsbacke. Med vana händer styrde de bilen i full gas kringelkrokigt fram på de små gatorna till de tillslut parkerade vid ett fint hus där utsikten från terassen var inbjudande och vacker. Det var gröna bergstoppar så långt ögar kunde nå, blommande träd och väldoftande trädgårdar omgav oss där vi med väskorna blev välkomnade in genom dörren och visade till vårt rum.

Det lilla vandrarhemmet hade fyra privatrum, ett gemensamt stort kök, ett vardagsrum med matsalsbord, och ett stort badrum till viss del gemensamt (två av rummen hade egna badrum). Det var stort och rymligt och otroligt fint, och Lisa och Chris som ägde stället skämde bort oss med råge! Vi fick så mycket mer än vi betalat för. Vi fick en stor frukost varje morgon då vi åt tillsammans med de andra som hyrde de andra rummen, vi hade till och med fått tilldelade uppdukade platser med små fina namnskyltar. I kylskåpet fanns frukt, juice och mjölk som vi fick äta och dricka av hur mycket vi ville, de hade en stor skål med croissants och en kaffemaskin där vi också fick äta och dricka obegränsat. Varje morgon kom de in och fyllde på lagret. Vi njöt till fullo varje sekund, vi utnyttjade den fina terassen i solskenet samt bekantade oss med de andra som också bodde där i ett par dagar, sedan utforskade vi såklart hela Trento under de tre dagarna vi var där!

Kort beskrivet så besökte vi slottskomplexet Castello del buonconsiglio, som även är ett museum med mycket rik spännande historia, vi kikade på Duomo di trento vilken är en stor katedral som reser sig högt och stolt i mitten av det lilla centrumet vid torget Piazza del duomo, vi besökte gamla stan med sin vackra arkitektur och historiska byggnader, vackra parker såsom danteparken, klättrade upp till det kända mausoleumet byggt till minne av Cesare Battisti, och sedan åkte vi linbana högt upp till en av topparna där vi kunde se hela Trento sträcka ut sig långt därnere, omringat av sina gröna bergstoppar. Det får inte förglömmas den goda maten vi även åt, både pizza och pasta och allt som sig bör. Vi var oerhört nöjda med de tre dagar vi befann oss i Trento. Morgonen då tåget skulle ta oss vidare mot andra destinationer fick vi skjuts igen, vi är oerhört tacksamma för den gästfrihet Chris och Lisa visade, och vi kommer aldrig att glömma det.

Nästa destination var ett par dagar i den lilla staden Peschiera del garda i provinsen Verona, på sydspetsen av den gigantiska Gardasjön. Peschiera del garda var verkligen en liten drömidyll till stad, med ett gigantiskt fort mitt i stadskärnan, som också är en egen ö. Floden Mincio som mynnar ut från gardasjön ringlar sig igenom hela staden, broar viker av över den lite här och där, och små puttrande fiskebåtar ses hela tiden puttra förbi. Vi bodde på ett hostel där vi delade rum med fem fnittrande glada tjejer från england och en tjej från tyskland. Vi kom otroligt bra överrens och umgicks väldigt mycket under tiden vi var där. Planen med att stanna i den lilla idyllen ett par dagar var inte alls att jäkta runt och kika på sevärdheter som vi brukar, utan att bara ta det lugnt och varva ner, äta god mat, strosa längst vattenbrynet, se solnedgången och njuta av det ljumna vädret. Att backa bandet och inte glömma att andas. Detta gjorde vi också. Vi fick även till vår stora glädje gratis frukost på hostlet trots att vi inte beställt det, och trots att det mestadels endast var mycket vitt rostbröd med nutella, sylt eller liknande, och snabbkaffe, tackar vi aldrig nej till gratis mat. En av kvällarna var vi ett helt gäng på tio personer som begav oss ut i stadens nattliv och blev glada och runda om fötterna tillsammans långt in på småtimmarna.

Efter att vi kramat och vinkat av alla nya vänner och bytt kontaktuppgifter och dylikt den sista dagen tog vi åter på oss våra flaggbeprydda väskor och vandrade lyckligt i morgonsolen hand i hand till tågstationen, nu var det dags för en destination vi längtat efter så mycket att magen nästan inte slutade pirra efter vägen, det var dags för VENEDIG!

Klockan halv tolv på förmiddagen satte vi för första gången våra skosulor i venedig. Precis bredvid stationen låg lägligt nog det hostel vi bokat boende på, ett gigantiskt hostel med så många rum att runt åtta hundra personer kan sväljas därinne. Vårt rum har 9 sängar och vi bor tillsammans med en salig blandning av människor, de flesta har vi självklart redan hunnit prata och bekanta oss med. Vi var dock första förmiddagen snabba med att checka in, lasta av packning och saker i rummet, svida om, plocka upp nyladdade kameror redo för action, och sedan bar det av mot centrala venedig. Med tåg tog det bara tio minuter att ta sig ut till de mer än 100 små ölandskapen kluvna av över 400 broar i mitten av allt vackert och magiskt. När tåget färdades längst den långa vägen/bron ditöver, kunde jag inte sluta stirra och nästan liksom skutta förväntansfullt. Det var dessutom en solig ljummen dag, perfekt för äventyr. Tåget stannade på perrongen på stationen Santa Lucia, och jag skuttade flinandes ut med Kalle som en svans bakom och sprang in mot de första öarna.

Venedig var precis som jag alltid föreställt mig, det var ett virrvarr av broar och kanaler, gondoler och fiskebåtar, färgglada hus tätt vägg i vägg med varann, den ena mer blombeklädd och fylld av grönska än den andra, ett myrr av både turister och lokalbor som alla var påväg åt olika håll samtidigt, mysiga caféer och restauranger där väldoftande maträtter och kaffedoft gjorde att våra näsor dansade samba och våra magar kurrade av hunger och längtan. Vi åt en makalöst god skaldjurspasta vid en av floderna, drack aperol spritz på en stentrappa där vi satt i solen och kikade på alla människor som härjade förbi, jag fotograferade så att kameran nästan tog eld, och ingen av oss kunde sluta le med våra mungipor från öra till öra. Trots alla båtar och gondoler var vi ändå överrens om att det bästa var att undersöka staden till fots. Från gränd till gränd gick vi, svängde av, svängde in, vek av, gick vilse, sprang runt och hade fantastiskt roligt. Myllrande gator och torg kunde vi ibland korsa för att sedan en gata ner vara helt ensamma bland fågelkvitter och blommande balkonger, vi snurrade runt bland alla människor på Piazza San Marko - venedigs hjärta, och fick ansluta i ett vrål av applåder och hejarrop då ett lyckligt nygift bröllopsbar kyssandes korsade torget. Venedig är trots allt kärlekens stad (paris got nothing), och att hundratals människor slöt upp i firande för detta främmande par gav mitt hjärta ett sådant glädjeskutt att Kalle också leendes lyfte upp mig i sin famn och snurrade runt mig i en kärleksfull kyss mitt bland alla människor. Ingen stad är så kärleksfull som venedig har vi hört, och vi kan inget annat än att hålla med. Lyckan var oändlig.

Vi var in till öarna under två dagar och sprang runt så mycket under så många timmar att fötterna pirrade, vi ville inte missa en enda gata, bro eller gränd, torg, hus eller katedral, tips och rekommendation, mat eller dryck eller solnedgång, och nu när jag sitter här och skriver och tänker tillbaka så måste jag säga att jag verkligen tror att vi lyckades se ALLT. Precis ALLT. Venedig är fulländat och så även mitt hjärta.

Idag tar vi det lugnt på hostlet innan vi i morgon förmiddag tar snabbtåget ner till Rom för några dagar av otroliga äventyr genom historiens vingslag, men om detta kommer Kalle att berätta om i nästa inlägg.

Till nästa gång, må gott!
Melissa