backpackingthroughlife.blogg.se

Tjoho,

Kalle har äntligen lämnat toalettsitsen för att förmedla något som inte luktar som bortglömd surkål. Förresten så är surkål väldigt gott, men man vet aldrig när den har blivit dålig. Vi har inte uppdaterat bloggen på rätt länge nu, och detta inlägg kommer att handla om Nürnberg och München där vi var nyligen. Vi har dock varit i både Prag, Wien och nu uppe bland bergen i norra österrike sedan dess, men vi hinner ikapp. Snart nog. En sak i taget. Vi glömmer att skriva ibland. 

Som ni läste i förra inlägget av Melissa lyckades vi få ett eget 8-bäddars rum för oss själva i Nürnberg när vi anlände på natten, vilket ALDRIG händer men jävlar vilken bra sömn vi fick! Vårt hostel var väldigt fint men det var nästan folktomt, vilket var lite tråkigt men det får man stå ut med när man reser runt på vintern/våren i Europa. Hostlet hade ett riktigt bra kök, så vi såg till att utnyttja detta till fullo nästan varje dag, för möjligheten att kunna laga sin egen mat är det bästa sättet att hålla sin budget i dyrare länder. Nog om det, nu ska vi prata om Nürnberg och vår tid där.

Nürnberg är en stad med rejäl historia, och inte vilken historia som helst utan en som döljer en av världens största fasor genom tiderna, nazismen. Nürnberg var samlingsplats för Nazisternas "rallys" och det var här som Leni Riefenstahl filmade "Viljans Triumf" 1934 vilken var en sammansättning av olika händelser under partiets kongress. För er som är intressade om ämnet samt av att veta mer rekommenderar jag er att besöka Nürnbergs fantastiska museum som ligger beläget i kongresshallen som Hitler lät bygga för skådespelet. Jag besökte detta museum för 14 år sedan med min far men Melissa hade aldrig besökt så vi tog en lång och skön promenad dit. Tyvärr dock, pga corona, var museet kraftigt begränsat, vilket tog bort en del av känslan. Däremot är det viktigt att aldrig glömma de fasor som begicks så att det aldrig sker igen. I kongressområdet kan man också beskåda en 1,4 km lång paragata där nazisterna matcherade när de skulle till kongressbyggnaden. Vi spenderade en eftermiddag där, diskuterade vikten av att lära av historien och de fasor som Europa ÄN en gång får utstå just nu i Ukriana. I skrivande stund har Ryssland dragit sig tillbaka från området runt Kiev och rapporter om mord, våldtäkter och regelrätta avrättningar har börjat komma till oss från de områden som okuperats av ryssarna. Många har nu börjat prata om ställa Putin inför domstolen i Haag och det har också en historisk genomklang med Nürnberg för det var här som de ansvariga för nazismens härjningar fick stå till svars för sina gärningar efter andra världskrigets slut 1945. I Nürnbergrättegångarna fälldes många av ledarna för nazismen till döden eller fick långa fängelsestaff för sina brott. Tyvärr var det många som slapp undan eller tog sina liv innan de kunde ställas till svars. I Nürnberg kan man besöka rättegångssalen och läsa om processen som skedde där. Det är viktigt att även de värsta av människor får en rättvis rättegång, för annars är vi inte bättre än åtalade.

Nu lämnar vi denna historiska och mörka del och vandrar in i den mer ljusa och "kuliga" delen av vårt besök i Nürnberg. Under vår tid i Nürnberg gjorde vi som vi alltid gör när vi är i en ny stad, vi svarvade på oss våra nötta skor, fyllde vattenflaskorna, gråtbajsade efter tre koppar snabbkaffe och gav oss ut i stadens myller av nya ansikten, byggander och lukter. Längst uppe på en kulle finns en vacker medeltida borg där vi njöt av vårens intåg medan andra turister slogs om de mest sexiga platserna för att ta selfies med Nürnbergs vyer bakom sig. Ett skådespel som upprepar sig i varje stad som man kommer till men med nya människor, nya magväskor som försvinner under magen och barn som tappar livsglädjen eftersom glassen hamnade på marken.. hahaha.

Vår livsglädje tappade inte sin glöd i situationen dock, utan vi tog vår tillflykt till en utomhusbar i närområdet uppe på en höjd där vi sippade på utmärkt tysk öl medan lokalbor och turister satt och samtalade om livets göranden och ickegöranden. Denna lilla oas kring Café Wanderer är perfekt för den som vila fötterna och bara kolla på människor, unga som gamla. Där satt det unga nykära paret direkt på kullerstenarna med varsin öl i handen, huvudena tätt intill varandra och småfnissandes, några meter ifrån dem satt tre barnsdomskompisar/män i 55-årsåldern som pratade om gamla tider och längre bort vid ett bord satt det gamla paret med en varsin liten öl mellan händerna. Han med sin käpp och hon med sin icketidsmässiga hatt, där satt de, hållandes varandra i handen och i mitten av allt, vi. Glömde jag att nämna de stora turistgrupperna som kom med jämna mellanrum, ledda av en man med en vimpel? Ok, nu har jag nämnt dem!

För att vara ärlig gjorde vi inte så mycket i Nürnberg (aktivitetsmässigt), utan fördrev våra dagar med att vandra omkring i staden för den har många fina gränder att gå i, gamla resturerade byggnader och en känsla av "gammalt vs nytt". En varm eftermiddag tog vi tillflykt till en park där många av stadens ungdomar hade samlats för att lyssna på musik, spela spel och umgås över en öl eller sjutton. Eftersom vi reser under en så lång tid är det inte möjligt att orka med att se allt som finns i varenda vrå i stad så det händer ofta att vi missar saker, och vi är nöjda med det. Ibland får vi frågor om vi har besökt det stället eller den platsen och vårt svar är "Nopp, orkade inte". Det är alltid en avvägning mellan tid, ork och budget när man reser i över ett halvår.

Vi avslutade vårt besök i Nürnberg med att gå ut på krogen med två nya vänner från Chile, Ignacio och Maria som också bodde på vårt hostel. Vi hamnade på en ruffig irlänsk bar (som ju finns i varje stad) och där försökte vi knäcka de lokala killarna i fussball, men deras tid i den baren hade tydligen satt sina spår för de ägde ut oss totalt. Vi återgick till att snacka fram till klockan 03 innan det var dags att bege oss hem till hostelsängen och välbehövlig vila. Våra chilenska vänner åkte vidare till Wien medan vi stannade några dagar till Nürnberg innan det var hög till att åka söderut mot München!

Vår tågresa var inget som man skriver upp i historieböckerna, för den tog cirka en timma, sedan anlände vi till Münchens centralstation utan några missöden. Väl på perrongen tog vi sats med väskorna i högsta hugg för att traska milslångt till vårt hostel.... eller inte! Vårt hostel låg bekvämt nog endast tre minuters promenad från stationen, så vi behövde knappt ha på oss skor (eller underkläder) för att ta oss dit.

München är en stad med gamla anor och folkmyllret hade en multikulturell prägel som varvades med dofter av döner kebab, färska kringlor och tysk stolt öl. Hostlet hette Wombat city hostel och var enormt, fem våningar som var fyllda av rum med knarrande våningsängar och en stor inglasad innergård där gästerna hängde ut och därtill fanns ett stort gemensamt kök som hade allt för den matkunnige. Detta var helt perfekt för oss som älskar att laga vår egna mat och det var faktiskt flera gånger som folk kom fram till oss när vi stod i köket och lagade mat och tyckte att vår mat såg härlig ut, TACK MAMMA OCH PAPPA för uppfostan i köket!

I början delade vi rummet med Sergej, en skön ryss-amerikan som vi delade mat och öl med flera gånger under tiden där, en danska som inte sa så mycket egentligen, men hon skulle studera i München och letade lägenhet. Sen var det ett ungt par från storbritannien som också interrailade runt i Europa. Sedan fick vi sällskap av Mari, född amerikan men uppvuxen i Skottland och nu bodde hon i Berlin. Vi gick ut en kväll tilllsammans med henne och ett par andra vänner, och vi gamlingar orkade "bara" hänga på till klockan ett på natten innan vi behövde gå hem och sova, men hon fortsatte till klockan sex på morgonen då hon ramlade in på rummet med en kille från staden, varav de spenderade en stund för... "privat samkväm" innan även de somnade.

Vad gjorde vi då i München? En stad i Münchens storlek har både allt du behöver och antagligen inte alls behöver. Vi strosade omkring i de gamla delarna av staden, fotade det som behövdes fotas men egentligen gjorde vi inte alltför mycket annat i München. Varför då? Jo, vid det här laget har vi rest till många storstäder i europa, och vi börjar bli lite "trötta" på det, och ja, det låter skumt och kanske lite bortskämt, men många städer Europa liknar varandra mycket när det kommer till arkitektur och stil. Den "fantastiska kyrkan" är inte längre så fantastisk när man har träffat fem av dess likasinnade systrar i andra städer. Man blir lite blind efter vägen då allt ser likadant ut.

Första dagen tog vi med oss lite picknick och gick en enorm park och kollade på folk som surfade.... SURFAR? Japp, surfar. En liten flod med en enorm styrka rinner igenom parken och i början av floden har de skapat så det går att surfa på en viss plats. Jättehäftigt att se, så det är något som vi rekommenderar starkt för de som kommer till München, även om du inte är intresserad av sådana saker så är det lite surrealistiskt att se den aktiviteten mitt i en storstad. I vår picknick blev vi avbrutna av två kaxiga änder vars rädsla för människor var lika med noll. "GE OSS KÄK" skrek de barbariskt till oss, vilket vi svarade med att dansa framför dem med flaxande armar, och genom denna handling förvirra dem till den milda grad att de stack därifrån, 1-0 till de konstiga svenskarna!
En man klädd i alla plagg från märket patagonia såg vår tillställning och vi hade en trevlig pratstund med honom om att resa och att vissa djur borde lära sig att inte mucka med människor. Vi har redan glömt bort hans namn då det hade lite för många intressanta stavelser, men han kom från Rumänien och reste runt med sin fru och två barn. Han var ett möte i världen som alltid kommer att vara kvar i minnet, även om det var kortvarigt. Mr.Patagonia ursäktade sig sedan för att han såg att en av hans döttrar kom springades i lite väl snabb takt mot den forsade floden, så han fick agera smidig ninjapappa för att fånga den vilt skrattade tjejen som uppbarligen inte förstod mixen med att inte kunna simma och iskall vinterflod.

Hade vi något planerat i München? Jajamensan! När vi var på Teneriffa i början av resan träffade vi flera fantastiska personer som bodde i München, Jessi, Alex och Patrick. Dessa härliga människor ville vi hemskt gärna återse, men Patrick var dessvärre tvungen att jobba så han hade inte tid. Då återstod Jessi och Alex. Jessi jobbade också väldigt mycket men ville gladeligen avsätta en fredagskväll för att träffa oss. Nu var det bara Alex kvar, men ödet ville uppenbarligen inte att vi skulle träffas för han åkte på en släng av Covid i samband med att han kom tillbaka från en utlandsresa strax innan. Det var bara för honom att hoppa in i karantän, men mer om det senare i inlägget.

Jessi kom till vårt hostel den där fredagskvällen, och tillsammans med henne och Mari från vårt rum gick vi till en jätteturistisk tysk restaurang med tradtionell tysk livemusik, leaderhosen och köttiga tyska maträtter. Restaurangen var i gammal stil med långbord, enlitersölsejdlar och fulla amerikaner så det var ungefär som att besöka en mikroskåpisk oktoberfest, vilket var superkul för Jessi hade aldrig varit där, trots att hon är född och uppvuxen i München. Efter en middag bestående av kött och öl (det fanns väl lite grönsaker också, men de kändes mer som dekoration för köttet) beslöt vi oss för att lämna stället och ta oss till en irlänsk bar istället för några drinkar. Eftersom det hade varit en lång dag både för mig och Melissa (samt Jessi som jobbat hela dagen), blev vi inte alltför långvariga då vi behövde sömn, men Mari körde som sagt på hela natten lång utan oss. Det är kanske inte så konstigt, för om man är under 25 bast och singel har man all energi i världen för sådana äventyr. Vilka minnen! Vi var oerhört nöjda med kvällen (smått onyktra också kan erkännas), och ramlade i stenhårt i säng utan att ens titta på tandborstarna.

Hur blev det då med vår kompis karantänsalex? Alex hade egentligen i hemlighet planerat massa saker och aktiviteter som vi skulle göra tillsammans i och utanför München. Han hade tänkt att hyra en bil och visa oss hans favoritplatser såsom ett vackert slott och även åka över gränsen till Österrike för att hänga på ett Spa i bergen. När provsvaret för covid kom tillbaka positivt blev han självklart jätteledsen för att allt pajade. Han hade till och med köpt en flaska moldaviskt rödvin till mig som en överraskning, för därifrån kommer han ursprungligen. Vad gör man i en sådan situation? Jo, man ger sig ut i det plötsliga snöoväder vilken hade kastat tillbaka våren i münchen ner i källaren, köper några öl i en affär och beger till sig dit till där han bor. Melissa valde att stanna inne i värmen på hostlet under täcket, men jag och Alex sågs utomhus och tog en långpromenad i snöfallet i en park under tre timmar på behörigt avstånd till varandra och skålade luften. Trots Covid, ett pissväder och jobbig iskyla hade jag en skitrolig eftermiddag med Alex, och när vi väl skildes åt hade vi redan börjat göra upp för framtida planer för att återses. Alex är genuin person som man inte kunde tycka illa om. Kombinationen av han och jag är skadlig för hälsan, iallafall enligt Melissa, hahaha. Han är en människa vi gärna håller kvar i våra liv.

Så, innan vi lämnade münchen gjorde vi en till aktivitet, och inte en dålig en heller måste jag påstå. Vi besökte det världskända slottet Neuschweinstein bland bergen på gränsen mot österrike. Tågresan dit från münchen tog cirka två timmar, och vi vaknade i gryningen på hostlet då alla andra sov och begav oss dit, sedan spenderade vi ett par värdefulla timmar i både slottet självt och i området runtomkring. Slottet är känt för att ha inspirerat Walt Disney till slottet i törnrosa för så måååånga år sedan, och det finns mycket historia i de där väggarna. Det är svårt att beskriva neuschweinstein, men eftersom disney själv blivit inspirerad av det kan ni förstå magin som ligger i trakten på kullarna långt däruppe där slottets tinnar och torn sticker upp bland träden? Slottet syns milslångt bort, och vi förstår varför det är en stolthet. Vi var även inne i slottet på en guidad tur, vi fick oerhört intressanta historier berättade för oss, men tyvärr var det strikt förbjudet att fotografera eller filma därinne. Dessa minnen och bilder får vi däremot behålla i våra sinnen för evigt istället.
Iallafall... vi lämnade münchen efter ett par fina dagar, den morgonen när vi traskade till tåget låg snön packad och istapparna hängde från både cykelstyren och hustak, det var dags att ta sig mot varmare breddgrader, denna gång till Tjeckien och PRAG. Melissa kommer att berätta om detta i nästa inlägg, vilket INTE kommer att dröja lika länge, för det finns så mycket att berätta. Vilka fantastiska äventyr vi varit med om hittills. Det är kul att ni följer med oss.

Nu ska jag göra andra saker, vi befinner ju oss i bergen i österrike bland snötoppar och forsande vattendrag och sjungande fåglar i vårsolen. Sound of music, jajjemen.
Hejdå.