backpackingthroughlife.blogg.se

 

Vem är den där snygge fan som bär kjol i osmyg? Ja, det är jag, Kalle som leker internetdoktor igen. Spänn fast barnen på biltaket och smörj upp växelsparken för nu kör vi.

Senast ni ramlade in på vår blogg hade ni fortfarande byxorna på er men nu är det fredag så förhoppningsvis är ni mer avspända. Låt oss börja med påsken i Bad Goisern. Påskfirandet i Bad Goisern blev exakt som ni inte trodde skulle ske. Låt mig förklara händelseförloppet med ena handen runt ett glas italienskt rött vin och andra kliande i skrevet (jag skriver med tårna). Jakten på svensk påskmat i en småstad skulle visa sig vara som att försöka kamma Göran Greider inför ett framträdande på tv. Fanns det ägg? jajamensan men inte vita ägg! Jämställdet? Fanns det köttbullar? Abslout inte men det fanns någon typ av avart som hette typ leverbollar i spad så tack men NEJ tack på den! Är det någon som faktiskt vill äta den sk maten? Inte vi i alla fall. Lax fanns och även gravad lax så det var ett jävla najs fynd och vad stod på hyllan under tror ni? SSSIIILLLLL!!! eller ja, inte exakt den sillen som vi har i Sverige men ändå, Jippi! Korv var aldrig ett problem i Österrike och potatis finns fan överallt så nu kom frågan till ägghalvor med klet/rom på. Lyckades vi? Tro fan det! Rom inköptes tillsammans med dill och majonäs så nu var förrätten helt fixad. Med lite bröd vid sidan av skulle detta bli den mest autentiska påskmåltid som vi ätit utanför Sveriges gränser. Nämnde jag att vi köpte fyra små snaps? De smakade ungefär som morfars gamla raggsockor efter tre dygn ute till skogs utan möjligt till byte.... mums.

På hostlet hade vi mött en snubbe vid namn Morgan från Australien men levde och jobbade i Budapest. När Morgan frågade om han fick vara på påskfirandet svarade vi självklart ja, för ju fler ju roligare! Han erkände att han aldrig hade målat ägg förut.... VA! Svarade vi och tvingade iväg honom till affären för att köpa lite dricka medan vi kokade de bruna äggen. Så oproffigt att inte ha målat på ägg resonerade vi medan tonerna av för hög svensk musik dunkade i det gemensamma hostelköket. Målandet tog en jävla fart och kulturvetarna runt om i Sverige skulle ha fått ståfräs om de hade fått sett våra kreativa mästerverk ( Mest Melissas konst för min konst ger faktiskt som mest en myspinne på en torsdagskväll men bättre än ingenting)

När äggen hade målats i alla dess färger och former njöt vi av god mat och nya bekantskaper, så som bara händer när man möter främlingar i en liten stad bland de Österrikiska alperna och pratade om allt mellan himmel och jord. Precis när vi skulle skåla med snapsen (morfars raggsockor) kom Anne (hostelägaren) in och betraktade skådespelet och sa " Va fan dricker ni? Varav jag svarade " Den billigaste skiten som fanns på affären" och han bara skakade på huvudet och sa " Jag kommer tillbaka om en stund" och efter cirka 20 minuter stod han där, i dörröppningen med en flaska med tvivelaktigt innehöll och sa med myndig 60+ stämma " Detta är riktiga grejer" och slog sig ner.
Det visade sig innehålla en spritdryck som är gjord på kottar och var god, iallfall tror jag att den var god för mina smaklökar hade nog vid detta laget slutat arbeta med 70%. Låt oss lämna minnet med att var en underbar upplevelse att få dricka kottesprit. Jaha, vad skulle vi nu hitta på när maten och vinet/ölen var slut? Gå ner till hostlets bar och spela biljard och dricka några till öl? OJA! Vi blev serverade av Annes son och spelet var igång! Efter ett tag kom två indier som vi hade träffat tidigare och spelade med oss och jag misstänker att vårt tillstånd och deras begåvning i biljardspel gjorde oss till jämlikar men det behöver vi inte orda så mycket mer om för det var förbannat roligt och hade nog fortsatt hela natten om inte bartendern hade ( sonen) sagt vid 23:00 "Nu stänger vi för jag ska till "Hades". Hades? Varför ska han besöka härskaren av underjorden enligt grekisk mytologi? Frågorna var många men svaret var glasklart för det visade sig att Hades var en bar som låg i stan som vi aldrig hade sett, vilket var skumt för det låg ungefär 100 meter från stället där vi bodde. " Ska ni gå dit?" och Ja, sjävklart ska vi dit svarade vi med antagligen för höga röster.
Låt oss nu backa bandet för att reflektera vad vi vet om den här stan.

1. Det bor INTE många här, typ 9000 med omgivningar
2. Det är inte säsong för turism och coronarestriktionerna finns kvar till viss del.
3. Det är april.

Som ni förstår var våra förväntningar ganska så låga inför att få beskåda vad Hades hade att ge men skam den som ger sig, är det påsk så är det! Vi började närma oss Hades och ingången låg självklart inte på framsidan mot huvudgatan utan på en sidogata och där hängde det ungefär 10 ungdomar, i olika faser i berusning och ljudet från något dunkande kom från en mörk dörr... vi klev in. En enorm bar täckte ungefär 80% av all golvyta och det var SMOCKAT med folk i alla dess åldrar, men mestdelas mellan 16-30 men det fanns olika alkoliserade och åldrande undantag. Det var ett kaos utan dess like så vi stod bara där tills Morgan sa " Melissa, kan du hjälpa mig att hitta en tjej att snacka med?" varav Melissa skattade till och försvann in i mängden av folk, och cirka 30 sekunder efteråt vid baren hade hon hittat någon bortkommen 20 någonting tjej som inte alls ville flörta med den ursnygge snubben från Down under, utan hon kramade om någon traktorkörande snubbe med för många mammasyster istället. Så kan det gå! Vi lyckades beställa varsin öl och betraktades allt som skedde framför oss. Folk var så packade att de sov på bardisken och de som jobbade där serverade ÖVER dem! Ingen vakt, ingen som tyckte att det var dags att gå hem... nej nej, sov där du somnar verkade vara det självklara för de mesta.

I detta kaos lyckades vi hitta något normala människor som vi snackade med. Jag hittade Jurgen (tror jag) och Jurgen hade ett stort skägg, ett stort ansikte och en stor mage och ett stort hjärta, ja, allt var stort på Jurgen. Han såg när jag försökte beställa mer öl och förklarade att det inte funkar att vänta på sin tur och hålla fram pengar utan att det handlar om att vråla som bergsgorilla som fått avslag på sin löneansökan för ett fritidshus på Österlen och helst på tyska. Han visade sig vara ett proffs på att beställa så vi blev polare direkt, VIlken lirare! Under tiden hade Melissa hittat några tjejer som hon stod och försökte förklara vilka vi var, varför vi var där och vart vi skulle åka sen. Om de hörde eller fattade förtäljer inte historien. Hur gick det för Morgan och raggandet? Jo då, charmören med den knivskarpa käklinjen stod i ett mörkt hörn med en ung blond tjej och när jag frågade hur det gick med raggandet utbrast Morgan " Alltså, hon är ju 16 ÅR! Jag är fan 30 bast så detta är inte ragg utan jag lär henne om livet och att ta beslut om att inte gå hem med vem som helst, jag har adopterat henne och skyddar henne från dessa schakaler till grabbar" Jag asfabbade och berömde honom för hans vuxenhet och återgick till att diskutera med Jurgen. Kvällen övergick till natt och natten övergick till klockan 04 på morgonen när vi slutligen kom ut därifrån. 100 meter hem tog ungefär 15 minuter att avklara och vi somnade innan huvudet ens hade nuddat kudden men vilken dag. Att ha och göra sådana saker som vi gjorde den dagen/kvällen har vi inte gjort på sjukt länge. Tack Bad Goisern och Morgan för en oförglömlig kväll!

Två dagar senare tog vi tåget till Innsbruck för vi hade bestämt träff med Alex som vi först mötte på Teneriffa och sedan i München. Ny plats och nya äventyr men tiden i Bad Goisern kommer jag aldrig att glömma för bergens njutningsfulla skönhet, de gröna kullarna och skogens susande är 100% fastbränt i mitt minne. Om ni någonsin kommer till Bad Goisern har vi vår favoritplats i en liten park mellan floden och järnvägen. Där finns en liten brygga och där är den perfekta platsen för en öl och avkoppling. Små öringar som hoppar i vattnet, de lokala moppepojkarna vrålåkade och lugnet, oohh lugnet. Hör av er om ni vill ha tips.

Okey, Innsbruck, vad kan vi säga om denna stad som är instoppad i en dalgång mellan berg som kysser himlen? Vi kom dit i tid och sedvanligt skulle vi leta reda på vårt hostel. Jag hade bokat stället och i mina efterforskningar låg det inte alltför långt från centrum men goggle maps sa " Vänligen flytta era rumpor minst 5 km från centrum för att komma fram till er distination". Hur i helvete gick det till? Undrade jag men misstag har gjorts tidigare så vi betalade för att åka spårvagn till slutstationen och solen masserade våra ansikten när vi steg av och påbörjade vår vandring mot sovstället. En viss oro började stiga efter cirka 15 minuter av pustande och svettningar och vi konfronterade internet igen och efter diverse letande insåg vi att vi var 3 km åt helt fel håll. Piss, skit och moderat politik! Jaha, då var det bara att försöka ta sig tillbaka in till stan igen. Tyvärr fungerade inte våra biljetter för det är endast en väg som man kan åka i Innsbruck så vi stod som två fån på landsbygden med flaggbeprydda ryggsäckar. Vad ska vi göra nu då? Som tur finns det godhjärtade människor för vi träffade ett par, en kvinna från Österrike och en man från Ungern som hade biljtter över så de gav dem till oss. Vilka hjältar det finns där ute! Glada över att det finns medmänsklighet kvar i världen kom vi fram till vårt hostel som mer såg ut som ett företag som sålde badrumsgrejer, såsom badkar och annat. Vi installerade oss i ett rum med tre våningssängar, käkade lite middag och efter några timmar la oss för dagen efter skulle vi träffa Alex.

Har ni hört någon snarka? Klart att ni har. Har ni hört två personer snarka ikapp? Antagligen. Har ni hört två personer snarka ikapp medan den ene skriker i sömnen? Jag menar inte något lätt gnyende utan AHHHHHHHH!!!! Som fanskapet var besatt av satan medan Donald Trump smeker ens hår och säger att allt var riggat. Klockan fyra på morgon klarade vi inte av det hela mer så vi bestämde oss för att sticka ner till källaren/ vardagsrummet där det fanns en liten soffa och två fotöljer. Melissa sov på soffan medan min ninjakropp med valspäck lyckades somna i en position som jag har döpt till kotknackarens mardröm. Klockan 08:30 ringde Alex och med sig frukost till de två svårt sargare resenärerna och i sin ryggsäck hade han även tagit med sig sina favoritöl från Tyskland, typ 12 stycken! 6 av ölen fick hänga med på vår hike för dagen och resten fick vila i kylskåpet.
Förutom "jag skriker som att jag har sex med iggelkott när jag sover" var morgonen underbar, perfekt solsken men inte för varmt och vindstilla så vi började gå in mot centrum för att hitta någon form av hikingled. Jag kan säga att denna dag blev helt underbar. Vi gick i över 16 km och när vi kom upp på över 1100 meters höjd tog vi första ölen med en magisk vy över Innsbruck och hela dagen var en fröjd. Vi sprang upp till platser där snön fortfarande låg kvar och kastade snöbollar, nöjt av den kristallklara luften och naturens vårljud, fyllda av fågelsång och sorlet av vattendrag som rinner nedför berget. Vilken dag! Vi avslutade hiken på bänk som jag och Melissa hade hittat dagen innan med utsikt över Innsbruck. Efter det bestämde vi oss för att ta oss in till stan för krubb och bärs och kvällen bara fortsatte efter det. Vi hamnade till slut på en supermysig irländsk pub och hade nog stannat där tills solen hade gått upp om det inte hade slagit mig att jag hade ett videomöte med min chef klockan 10:00 dagen efter. Många kramar senare och lovande om att träffas igen skildes vi åt, vi mot vårt hostel och Alex mot bussen och München. Jag tror att vissa dagar kan man inte göra om och denna dag var nog helt en sådan dag.

Dagen efter gick vi på en promenad på 8 km och åt pasta på kvällen. Sen åkte vi till Trento i Italien men den resan var för fin för att jag skulle kunna beskriva i detta inlägg. Puss och kram och glöm inte vem som..... för X år sen...... så skönt....... torkade av dig efteråt.