backpackingthroughlife.blogg.se

Santa Cruz de Tenerife - där turisterna inte flockas

Tja! Kalle här.

Det första man märker när man kliver av färjan är avsaknaden av fejkmänniskor, och nej, jag menar inte era vanförställningar som ni bearbetar med en överbetald psykolog utan människor vars enda uppgift är att snärja turister med bussturer, skitdåliga restauranger eller annat tingeltangel som endast fyller haven med plast som delfinerna käkar upp. Det var en lokal känsla som mötte oss när vi började traska längst gatorna i ett makligt tempo. Eftersom det var 2 timmar kvar tills vårt rum/lägenhet var klar slog vi oss ner på en mysig restaurang och avnöjt en kall öl medan trädens grenar hängde över oss, fåglarnas kvittrande var en mysig bakgrundsmusik eller ljudet av när palmblad sakta gnider sig emot varandra. Det var som en liten oas och överallt omkring oss satt lokalborna och diskuterade högljutt, drack vino tinto och rökte upp hela soffor av tobak. De levde livet helt enkelt och det är underbart att se människor i det element där de trivs bäst.

Med ny energi och en mer än halvfull kissblåsa krängde vi på oss ryggsäckarna igen för nu var det dags att checka in. Instruktionerna var tydliga och allt gick galant för kortet (ej nyckel, fy för 1900-talets bortglömda era med metaller) fanns i boxen enligt instruktionen och vi hittade vårt krypin till rum i en gammal kåk mitt i staden. Det var inget fel på själva rummet men vi trodde att vi skulle få tillgång till kök men så var inte fallet. En bild säger mer än 1000 ord och det fanns mer än 3 bilder på kök på bokningsidan så man kan säga att vi hade 3000 anledningar att tro att vi skulle få ett kök men ICKE sa NICKE! Nåja, skit samma tänkte vi och packade upp som vi brukar göra, genom att inte hitta det man vill hitta så allt hamnar på golvet istället för att stanna kvar i ryggan.

Med rågbröd i ryggen tog vi oss ut på stan för denna stad behövdes utforskas ytterligare. Santa Cruz erbjöd vackra avenyer med palmer som vajade i vinden, mysiga gränder där små restauranger hade små bord med levande ljus och matos som med ett pirrade letade sig in i näsborrarna vilket fick hjärnans synapser att explodera av välbehag. Efter en välbehövlig middag och några öl tog vi oss upp på taket på vårt "hotell" och där fanns det två stora himlasängar där vi låg och kollade på stjärnorna och pratade om livets underbara ögonblick som etsar sig fast som superklister i småbarns hår. Vi dansade på taket till stadens puls som långsamt gick ner när natten besegrade kvällen och vi somnade med leenden på våra läppar och kärlek i sinnet.

De andra dagarna som vi var där använde vi för att utforska staden och en kväll träffade vi ett gäng fransmän vars jobb var att segla båtar runt omkring i världen och vi hade en underbar kväll tillsammans. Fråga inte hur vi började snacka med varandra men det bara hände, som med många saker i livet, inget är planerat utan slumpen styr vart fötterna hamnar. Det var en fransman (något pruttfull) som frågade Melissa på mycket knacklig engelska om hon ville medverka i en vuxenfilm vilket Melissa löste på ett briljant sätt genom att säga "Jaha, med en kamel och några indier också?" vilket avväpnade honom fullständigt men han tyckte att det var så sjukt roligt svar så han kunde inte sluta prata med alla omkring bordet om det hela. Min fru äger! Den som vi pratade mest med var en tjej som hängde med grabbarna (läs gubbarna) och hon var asball att snacka med. Hon hade seglarhistorier och om hur hon hade bestämt sig för att havet skulle bli hennes arbetsplats. Det är för långt för att ta här men hon var najs, och hon hade en kaninmössa.

Vi sa hej då till fransmännen och stack hem för vi var trötta efter en hel dag av utforskningar. Man vet aldrig om man kommer att träffa dessa personer igen men minnerna kommer alltid att finnas kvar.

Om ni kommer till Santa Cruz rekomenderar vi verkligen att ni går till den stora parken som finns i stan för den erbjuder fina promenadstråk och även en del av parken är en "luktpark". Där har de planterat olika kryddor och det är som att gå omkring i kryddhyllan hemma i Sverige så sätt upp det på er bucketlist. Speciellt delen med curryväxter, det doftade bannemig curry över hela området. Magiskt.

Den sista dagen sa Melissa "Vi måste fixa vår solbränna" och detta är ett problem för oss för ingen av oss gillar att sola men det är najs att faktiskt ha en bränna som är jämn över kroppen istället för att man har bruna armar och kritvit kropp. Det var bara att ta tjuren vid hornen, hoppa på lokalbussen till närmsta strand och JOBBA!! Stranden var fin och det tog bara 15 min med bussen och vi lyxade till det med solstolar och kall öl för vi kände att det var det som behövdes för att överleva att bli stekt i grupp med tyska och engelska turister. Melissa är en badkruka men jag är sexig i vattnet och jag har till och med ett badnamn ("den vita sjökon") för jag är strömlinjeformad när jag bryter vågorna med en elegans som som skulle göra en balettdansös avundsjuk. Jag slängde mig i havet som var kallt tills kroppen hade domnat bort och sen gick det hur bra som helst! Man får inte vara rädd att kroppsdelar försvinner in i kroppen för en stund. Med öl och böcker överlevde vi stekningen och vi avslutade kvällen med att köpa hem hamburgare från en känd matkedja som börjar med M för dagen efter skulle vi bege oss till Puerto de la Cruz men det äventyret får Melissa berätta om för nu behöver jag raka mig ( oklart vart).

Hej hopp!

(Det blir inga bilder denna gång men i nästa inlägg ska Melissa köra en bildbomb från Santa Cruz och Puerto de la Cruz. Det är rejält magiska bilder!)