backpackingthroughlife.blogg.se

Hej allesammans. Melissa här.
Detta kommer att bli ett långt inlägg, så ta en kopp kaffe, slå er ner bekvämt, kasta upp fötterna på närmsta bord. Här kommer historien om Puerto de la Cruz.

Sista morgonen i Santa Cruz vaknade vi i vårt myggbesudlade men mysiga rum vid det lilla torget som Kalle berättade om i föregående inlägg, packade ihop det sista och checkade ut. Tanken var att promenera till busstationen och ta en kaffe, sedan se när bussarna till Puerto de la Cruz hade sina avgångar, men när vi kom fram stod redan en buss där redo för avfärd, så vi beslöt oss för att hoppa på den direkt och sedan ta kaffet istället när vi kom fram. Resan tog ungefär en timme, bussens fönster var öppna och vinden drog sådär skönt genom håret då bussen flög fram över vackra landskap, sedan var vi framme.

Första tanken vilken slog oss då vi anlände var att vi hamnat i ännu ett Playa del Inglés, vi såg turister överallt och restauranger med menyer på både svenska, engelska, spanska och finska och dylikt, och vi var påväg att backa tillbaka in i bussen, men då vi trots allt vandrade vidare in i staden fick vi en helt annan bild. Turister fanns absolut, men inte alls på samma sätt. Denna stad är helt makalös. Vi hade förbokat boende på ett hostel som heter Atypicap capsule hostel, och det är precis vad det låter som, man bor i kapslar. Vi har bott i sådana förut i bland annat Tokyo, men dessa var otroligt häftiga. Jag ska beskriva dessa ytterligare om en liten stund.

Vi vandrade genom de smala kullerstensgatorna mot hostlet och vi kunde inte sluta kasta ur oss kommentarer som "Nej men wow", "titta", "åh, kolla där", "woow ser du?" hela vägen fram. Arkitekturen här är otrolig. Alla hus är så vackra i sin kolonialstil, med den klassiska kanariska stilen där varje husfasad har olika färgsprakande nyanser och där varje fönster har olika former, varje liten gata och gränd är kantade med små mysiga caféer och barer, träbalkonger med väldoftande färgglada blommor där löven hänger ner som gardiner sticker ut från husen där man vandrar fram undertill och inte kan sluta titta uppåt. En fiskehamn sträcker ut sig nere vid den välkända piren, och där kan man se en blandning av lokala fiskare som står med sina kastspön längst muren i gryningen, turister som promenerar med sina hundar, någon som arbetar vid sin dator vid något litet kaffe med en kopp rykande kaffe bredvid, äldre par som promenerar hand i hand, eller någon som joggar förbi. Puerto de la Cruz är en stad som har någonting för alla, oavsett om du är ute efter en lugn romantisk semester, en rejäl fest med dans och salsa på någon klubb, eller om du vill titta på solnedgången från någon av stränderna fyllda med svart lavasand i området. För att inte tala om maten! Men jag återkommer till detta också.

Som sagt, vi hade bokat en kapsel för två på detta hostel, ett hostel som bara funnits i sju månader, så det var relativt nytt. Vi såg verkligen fram emot att få bo på hostel igen, det är verkligen vår favoritvärld när vi reser, vi två sociala fåglar. Hur mycket vi än älskar att få ha ett privatrum ibland och bara få vara, är vi båda sådana som älskar att träffa nytt folk, att få sitta och prata och berätta historier för varandra, ge varandra tips och råd, få nya bekantskaper, och bara få... ja, lattja runt helt enkelt.

Vi checkade in i receptionen då vi kommit fram, och vi kände direkt att detta var ett bra ställe. Personalen var oerhört härliga, servicen exceptionell, och det var rent och fint. Ett mycket vackert hostel! Vårt dormroom var på tredje våningen och i detta rum fanns 6 stycken dubbelkapslar, och christian som jobbade i receptionen den dagen visade oss allt vi behövde veta, och han förklarade hur vår kapsel/säng fungerade. Den aktiveras med ett kort. Så, hur ska jag förklara kapseln? Tänk er ett litet rymdskepp för två, med en stor rymlig säng, aircondition, lampor, eluttag, tv, med mera. Vi fick enkelt plats två stycken personer, med massor av saker därinne, och man stänger in sig genom en liten skjutdörr på sidan. På nätterna lät vi skjutdörren vara öppen något, då vi hade ett fönster mitt emot som var öppen på natten och vi fick in lite frisk luft. Vi hade tänkt stanna i 3 nätter från början, men i slutändan blev det 10 nätter, där sista natten är nu ikväll. Vi föll handlöst med kärlek för både hostlet, människorna här och Puerto de la Cruz. Helt ärligt vill vi inte åka härifrån alls, men vi har mycket att se och många äventyr som väntar. Såhär är det ofta när vi hittat ett ställe som värmer hjärtegropen lite extra.

Så, vad har vi gjort i Puerto de la Cruz under denna tid? För det första har vi fått ett gäng med nya vänner från olika delar av världen, och vi umgås med dem varje dag, där vi haft olika galenskaper för oss, både hajker bland skog och berg, sol och bad och fest, allt i en salig blandning. Ibland har vi gjort olika saker på dagarna, men på kvällen sammanstrålar vi alltid. Ibland lagade vi mat tillsammans på hostlet, spelade kortspel och drack öl, var ut och dansade eller åt middag, och någon dag var vi ett helt gäng som satt på stranden en eftermiddag och solade. Första kvällen satt jag och Kalle tillsammans på piren och såg solen gå ner bakom bergen. Vi är tacksamma för detta och för dem, och detta är EXAKT varför vi oftast föredrar hostels och dorms. Allt detta får man inte på hotell.

För första gången när vi reser hyrde vi en bil här på ön under två dagar. Oftast har vi hyrt moped eller åkt buss eller kanske till och med bokat någon slags tour beroende på vad vi vill göra, men denna gång hyrde vi bil med all den frihet som hör till. Kalle körde och jag var den gedigna kartläsaren. Första dagen tog vi bilen upp till nationalparken runt vulkanen El Teide, Spaniens högsta topp. Det tog en och en halv timme ungefär att åka upp, och det var både en rolig och smått skräckfylld bilresa. Vägarna var smala och vingliga och ringlade som ormar längst bergsväggarna då vi lämnade havsnivån och steg uppåt i sakta mak. Kalle är inte alls van att köra på dessa typer av vägar, och sedan är han höjdrädd på detta, så under vissa delar av vägen upp då bergskanten under oss var så brant att det kittlades i magen fick Kalle med svettiga händer titta framåt och koncentrera sig på svängarna framför medan jag navigerade. Det var dock supervackert under hela vägen upp, och naturen förändrades från hav och grönska till ett nästan månliknande landskap, det var som en helt annan planet eller dimension däruppe. Väl framme vid parken var vi på 2300 meters höjd, och temperaturen som nere vid Puerto de la Cruz var 23 grader var nu endast 7 grader, och en isande vind drog genom våra kläder då vi med stora gap klev ur bilen. Självfallet hade vi ordentliga kläder med oss och ordentliga vandringsskor som vi innan resan lagt en bra summa på för att fötter och kropp ska må bra under alla hajker vi tänkt göra.

Framför oss bredde sig vulkanen ut med sin snötäckta topp, och runt oss var ett landskap som taget ur en film med otroliga stenformationer och sand, torkad lava och torra buskar och kaktusar. Där vi stod kände man sig mycket liten i världen (vilket jag visserligen gör rätt ofta ändå), men vi var redo för en härlig dag däruppe. Dessutom har en del scener från Star Wars spelats in däruppe så nörden i mig flinade brett. Under ett par timmar vandrade vi upp och ner i landskapet längst en utsnitslad bana, och vi både njöt och fotograferade, frös och svettades, och ibland var det så otroligt vackert att vi fick lov att stanna och bara snurra runt och titta så att vi inte missade någonting. När vi väl kom tillbaka till området där vi parkerat bilen var vi trötta och svettiga men så lyckliga att hjärtat pumpade extra snabbt och våra leenden inte gick att torka bort. Bilresan ner för berget kändes även mycket lättare och vi kände trycket i öronen lätta något när höjdskillnaden pö om pö sänktes tillbaka till havsnivån.

Dagen efter var det dags att åka till en annan nationalpark, dock "bara" på 1000 meters höjd. Anaga rural park hette den, och denna gång följde en tjej från rumänien från hostlet med på äventyret. Vägarna här hade samma ormliknande kaliber som de dagen innan, men skillnaden var att vägarna var lite bredare, och där vi körde fram på de ringlande vägarna var de kantade på båda sidor av träd och grönska, det var som att åka genom en evigt svängande allé någonstans i jurassic park. Istället för att det var handsvettigt som dagen innan, var detta bara ett rent nöje. Med nerdragna fönster och skratt genom hela resan upp var vi framme.

Till skillnad från uppe vid El Teide var detta som en helt annan planet, här var allt grönt, grönt och mer grönt. Djungel och regnskog och skuggiga vandringsleder av olika längd fanns, och där vi vandrade fram med vår nye vän var varje sekund rent njutbart. Eftersom vi hade bilen kunde vi dessutom senare följa på kartan redan utmarkerade miradors (utsiktsplatser), där vi vandrade upp till utsikter som fick oss att tro att vi var i paradiset. På vissa ställen blåste det så mycket att vi fick hålla i oss ordentligt när vi tittade över kanten, och på vissa ställen stekte solen på oss där vi vandrade i ett mer öppet landskap. Behöver jag säga att det var helt magiskt? Innan vi lämnade parken hittade vi en liten restaurang i slutet av en väg, där utsikten från fönstret såg ut precis som Machu Picchu. Där åt vi otroligt god mat, jag och rumänskan delade på en sangria, och plockade dessutom upp två liftande bröder. De hade sprungit dit (de var otroligt vältränade och spang många maraton osv) från början av parken och missbedömt tid och avstånd en aning, och de behövde lift tillbaka till sin bil. Självklart ställde vi upp, de var otroligt trevliga och vi träffade dem igen senare på kvällen nere tillbaka i Puerto de la Cruz.

Väl tillbaka nere i den vackra staden vi nu känner oss så hemma i lämnade vi tillbaka bilen, tog en välbehövlig iskall mojito nere vid piren tillsammans med vår rumänske vän, sedan var en dusch och en powernap på sin plats i vår kapsel. Två värdefulla dagar för oss. Den kvällen släppte vi loss med alla på hostlet och hade ett härligt party.

Annars har vi promenerat runt varje dag på nya gator i Puerto de la Cruz, besökt fina parker längre upp i staden där utsikten är fenomenal, suttit nere vid piren och tittat på alla surfare som flög fram på de höga vågorna, testat kaffet på ett antal olika caféer, smakat diverse olika maträtter, både lokala och internationella, allt från kött, fisk och skaldjur och fågel till vegetariskt, och en hel del mat har tillagats på hostlet också. Vi har trots allt en budget. Än så länge har vi inte smakat på någonting som skulle ses som osmakande eller "äckligt", utan allt har varit välsmakande, och vi är mer än tacksamma.

Så, vad sker nu? I skrivande stund har vi tvätt i en av maskinerna i tvättomaten ett par gator bort, jag skriver, Kalle läser, vi sitter i det allmäna utrymmet på hostlet och svala vinder blåser in från de öppna dörrarna ut mot gatan. Några sitter och arbetar vid sina datorer, några läser, några sover i en av de mysiga fåtöljerna som är placerade lite här och där, och några sitter och lapar sol utanför. Det hörs musik från ett café i närheten, och alla möjliga människor promenerar förbi utanför på jakt efter en svalkande drink eller bara för att få skåda den vackra arkitekturen staden erbjuder. En del fasader har målningar vilka är otroligt vackra och vissa hus är orörda. Jag sitter och ler när jag skriver för att vi varit med om SÅ många fenomenala äventyr och aktiviteter under tiden vi varit här, och vädret har varit otroligt. Det var endast en dag då regnet föll hårt och det var stormvarning, men Teneriffa puttade bort detta och välkomnade solen igen till vår glädje.

Ikväll är som sagt vår sista kväll på hostlet innan andra äventyr sker från och med imorgon, och en vän från USA vill samla ihop gänget och hitta på någonting kul ikväll med oss för att säga hejdå. På fredag lämnar vi kanarieöarna efter tre fantastiska veckor, det är dags att ta oss upp till Spanska fastlandet. Men vad sker innan detta då? Det är tre dagar tills dess och detta kommer jag att hålla hemligt tillsvidare. Det är min och Kalles bröllopsdag på Onsdag då vi firar 3 år som gifta och 16 år som par, och jag har förberett smått och gott till detta som Kalle inte vet om ännu. Det får han berätta om sedan i nästa blogginlägg.

Nu ska vi hämta tvätten och sedan se vad denna soliga dag har att erbjuda.
Roligt om ni orkade läsa hela! Här kommer dessutom en bildexplosion!
Tills nästa gång, ha det bra.
Melissa