backpackingthroughlife.blogg.se

HAlloj alla rockande ungdomliga pensionärsliknande varelser! Nu har Kalle fått fritheten att smeka tangenterna till extas i detta blogginlägg =)

Som Melissa skrev tidigare slocknade vi som två fjortisar efter tre starköl men vaknade tidigt och skred till verket att vara oss! Allt handlar om att utforska utan att behöva känna ett tvång att man har koll på vart man är. Vi körde efter en beprövad metod och gick till höger. Höger var riktigt bra för vi följde stranden och såg hur människorna runt omkring oss utförde sina morgonrutiner, allt från barfota joggingrunda, Yoga eller sitta i grupp och röka och klaga på dagens ungdom på spanska. Lukten av havet, tång och ljudet av rullande vågor skapade en bakgrundsmusik som skärpte alla intryck. I slutet av höger fann vi en lång pir som modigt bröt havets vågor (som en ungdomledare från orten som snackar med bortkomna ungdomar) och skamfilade fiskbåtar som låg uppdragna på land för reparation eller daglig vila. Vi såg män som längst ut på klipporna fiskade efter någon form av havsvarelser och det såg ut som som de aldrig hade gjort något annat. Man kan tänka sig en pittoresk bild hur det gamla skulle se och där har vi det. Om de någonsin fick någon fisk förtäljer inte historien men de såg ut att vara tillfreds med livet.

Wow, höger tog slut! I alla fall i våra ögon var höger slut för denna gång. Vi vände på klacken och vandrade åt vänster istället. Yogadamerna var inte riktigt klara och en kvinna körde någon typ av "gå baklänges i mediatation" tills hon fann nirvana? Hon såg ut som en brun läderfotölj från 50-talet fast med en spänst av en 20-årig atlet. Häftigt att folk är sig själva.

Vänster hade en annan vibe än vad höger hade för här samlades vältränade, välhängda och långhåriga surfare i mängder och inväntade varje våg som kristna inväntar nattvardsvinet. Vi hängde ut där en stund och betraktade dessa individer med fascination och en viss beklagan över att man själv inte har sådana vältränade kroppar. Sedan åt jag choklad och tänkte på vilken typ av öl som jag skulle fylla min runda mage med till kvällningen.

Medan solen smekte och värmde våra själar kom vi fram till en stor byggnad som jag tror var ett audiotorium. Den var riktigt snygg men vi visste inte riktigt vad man gör i en sådan byggnad, musik? Det var dödstyst där inne så vi bestämde oss för att gå vidare. Efter en stund utbrister Melissa "Är det en kyrka där framme?" och kyrkor brukar vara häftiga att beskåda så vi strosade ditåt. Det var inte en kyrka utan en jävligt ful plastgran utanför ett köpcentrum och det var en massa krimkrams och karuseller för barn som inte kommer komma ihåg att de ens har åkt dessa karuseller. Det enda som händer är att mammas och pappas plånbok blir tunnare... vilket minne för familjen!

Eftersom vi ville fly plastgranen från helvetet sprang vi in på köpcentrumet och vilket chock det var. Hög musik, horder av människor och en lukt som brände i näsan av rengöringsmedel och parfym. Gick vi ut? Nej då, vi gick in på en affär för att kolla efter Harry Potter grejer men som tur var hittade vi inget så vi flydde fältet. Någon måtta får det fan vara. Efter kallduchen av råkapitalism med en touch av dödliga kemikalier stack vi hem igen för en skön powernap. Spoiler = Jag somnande som ett barn medan Melissa irriterat hölls vaken av mina snarkningar.

Nu hade det börjat bli kväll och temperaturen började långsamt sjunka, så på med långbyxor och ut i mörkret för jakten på mat hade påbörjats! Vi försökte hitta det perfekta romantiska stället men det handlade mer om att försöka ta ett bord när det blev ledigt. Vi kastade oss över ett plastbord utanför ett itailensk ställe och beställde en paella med skaldjur och några öl. Bordet brevid var befolkat av ett gäng ryska killar som hade druckit några tunnor med alkohol och deras sätt att bete sig hade nog fått de flesta mammor att hämta brödkaveln för att ge dem en omgång som de sent skulle glömma. Som tur var stack de relativt snabbt och när de försvann kom vår mat! Paellan smakade underbart men vi vet att paella kommer från Valencia så vi får käka det igen för att jämföra. Med mättade magar och ådror fyllda med alkohol beslutade vi oss vuxet för att ta oss till vårt hotell för att sitta på taket och spela lite yatzy och kanske dricka en öl till ( läs många öl).

Stjärnorna gnistrade över oss och stadens puls i samklang med vår musik gjorde hela kvällen till ett underbart minne, ialla fall tills Melissa bestämde sig för att missbedöma ett eller flera trappsteg på en avsats på taket och ramla pladask med axeln först en halvmeter ner i golvet. Från min synpynkt såg det superoligt ut men Melissa var inte riktigt glad som jag var. Det gick trots allt bra men det kunde ha slutat riktigt illa. Det är tur att jag inte skrattade hejvilt (jag gjorde det). Idag vaknade Melissa med en öm axel men med ett stort leende på läpparna. Så kan det gå.
Vi avslutade kvällen med att låta våra läppar mötas medan karlavagnen och orions bälte sken över oss. Snip snap slut så var blogginlägget slut!