backpackingthroughlife.blogg.se

Hej!
Fru Forsberg här igen med spännande historier.

Som Kalle berättade i föregående inlägg tog vi tåget till Barcelona från Valencia efter ett par fantatstiska dagar där, och det var en snabb, smidig tågresa på ungefär 3 timmar. Tåget for fram mellan landskap och städer i raketfart, sedan var vi framme vid Barcelona Sants station bland folkvimmel, stressade människor, sorl och hoper av taxibilar och bussar. Vi hade redan innan kollat upp vilken metro vi behövde ta för att komma till området där vårt förbokade hostel fanns, och med hjälp av en smidig biljettmaskin lyckades vi både köpa biljett och hitta till rätt plattform. Med väskorna på ryggen och humöret på topp hoppade vi på metron, åkte tre stationer tills vi kom till Arc de triomf estación, sedan fanns vårt boende femhundra meter bort. Perfekt!

Minns ni Black Swan hostel i Sevilla där vi bodde för några veckor sedan? Där vi hade så många äventyr och upplevelser? Detta hostel i Barcelona hette också Black Swan, samma kedja. Det var namnet som gjorde att vi bokade det, och vi blev inte missnöjda! Tvärtom. Vi bodde i ett sexbäddsrum, och vi blev i vanlig ordning vänner direkt med de andra som bodde i rummet, alla var från helt olika länder och alla hade fenomenala historier att dela med sig, och vi med dem. Rummet var dessutom mysigt, sängarna sköna med draperier där man kunde stänga in sig, och rummet hade en balkong som vette ut mot ett av torgen.

Efter att vi checkat in första dagen, lämnat väskorna och duschat och dylikt svarvade vi om och gick ut för att kolla oss omkring. I närområdet tornade arc de triomf upp sig framför ett långt torg likt stortorget i Örebro, sedan följde parc de ciutadella, en oerhört vacker park där vi valde att sätta oss ner. Vi köpte till och med en stor filt där som vi kunde ta med oss i form av picknickfilt under resten av resan, och denna satte vi oss på och njöt av solens eftermiddagsstrålar (vilka bjöd på ca 20 grader varmt och vindstilla), samtidigt som vi åt medköpt kebabrulle och dricka. Eftermiddagen flöt på och vi låg mest på filten och kikade på människor, lyssnade på gatumusikanter och tittade på dansande spexare av olika slag på de breda gräsmattorna. Helt otroligt härligt var det. Inget bry i världen alls, som man säger.

Dagen efter var det dags att kolla in Basílica de la Sagrada Família, den klassiska katedralen designad av självaste Antoni Gaudí. Denna byggnad har vi genom åren sett på bilder och vykort, läst om i resemagasin, sett på tv och liknande, men det är ju någonting helt annat att få skåda sådant med sina egna ögon. Redan flera kvarter bort där vi promenerade fnissandes med en varsin glasstrut i handen tornade katedralen upp sig bakom hustaken, och vi kunde redan då se hur magnifik den skulle bli att se. När vi kom till parken bakom Sagrada Família köpte vi två snordyra biljetter för att vi skulle få komma in och titta. Snordyra i denna benämningen var tvåhundra kronor per person, men detta är ju en sak man bara gör en gång i livet, självklart är det värt det när det dessutom finns på vår bucketlist. Vi betalade med glädje, promenerade runt till entrén på andra sidan, och tog oss in. Detta efter många om och men kan jag erkänna. Vid entrén var det lång kö, allmänt dåligt system på dessa köer och folk stod huller om buller, alla skulle sedan gå igenom en tull likt de som finns på flygplatser, och det tog helt enkelt bara väldigt lång tid eftersom alla var oförberedda på denna tull. I kaoset och stressen tappade Kalle bort sin entrébiljett också, vilket man senare behövde ha för att "blippa" in sig i slutet av tullen. Detta löste sig dock tillslut med hjälp av snäll personal på plats och vi kom äntligen in, svettiga och aningen irriterade. Detta försvann dock samma sekund vi kom in i de gigantiska lokalerna. Vilken FANTASTISK arkutektur, vilken aukustik, vilken känsla, vilka detaljer. Vi blev helt hänförda och stod mest och gapade och tittade upp i taket en lång stund. Eftermiddagssolen låg precis rätt, den lyste in genom de kolossala färgglada fönstren så att hela insidan av katedralen lyste i regnbågsljus, dansade i värmande färger. En präst eller dylikt spelade på den stora orgeln och tonerna studsade och ekade vackert runt väggar och tak därinne, det kändes magiskt där vi med tysta steg strosade runt därinne. Vi var vid katedralen länge och insöp känslan, och det var värt varje öre.

Den kvällen när vi var tillbaka på hostlet lagade vi mat tillsammans med nya vänner vi skaffat, och umgicks och hade roligt med dessa fina människor ända in på småtimmarna, sedan hade vi en tvättdag dagen efter. Det behövs ibland det också.

Under resten av tiden när vi bodde på black swan varvade vi mellan att besöka olika turistställen, parker såsom parc güell, sitta på stranden och lyssna på havet, umgås med vänner, ha sushipicknicks i parken, laga mat, testa nya maträtter ute i olika områden såsom La rambla, och bara njuta av livet. En kväll tog vår vän Diego med oss och några fler till en bar som hette Nevermind, denna bar var inredd som en skatehall fylld med grafitti, och man satt helt enkelt överallt i ramperna och på kanterna med sina öl och gjorde sin grej. Det var helt klart en av de roligaste barerna jag varit på.

Det som hände sedan var ingen av oss beredda på. Vi hade köpt flygbiljetter hem till sverige för att vi skulle kunna ta vår tredje dos vaccin, och kvällen innan flyget hade vi packat väskorna och förberett allt, men jag kände mig lite konstig i kroppen, sådär man kan göra när man börjar känna sig sjuk. Jag tänkte inte så mycket på saken och tänkte att en god natts sömn skulle göra susen. Gjorde det susen? Nej. När vi vaknade tidigt på morgonen för att ta oss till flygplatsen hade en förkylning från helvetet slagit till med tusen procents forcering rakt in i kroppen på mig, och det hade satt sig rejält i öronen. Som många vet har jag redan ofta problem med kristallerna och balansen i öronen, och denna förkylning strulade till allting och jag kunde inte ens stå upp för att jag var så yr och klen. Jag mådde... jättedåligt! Jag gjorde verkligen allt i min makt för att kunna ta mig till flygplatsen, men det var bara att ge upp. Vi insåg det båda två. Det var bara att planera om.

Det som hände istället var att vi bokade tre nätter på ett hostel bredvid tågstationen barcelona sants, dit vi tog en taxi, och rummet var ett privatrum så att jag kunde få kurera ifred. Besviken och ledsen och arg på hela situationen låg jag sedan där på rummet. Kalle var också besviken såklart, inte på mig, men på att det blev så dumt. Vi kunde inte avboka flygbiljetterna heller. Men det var som det var, det är ingen idé att älta eller bli arg. Optimist javisst! Det positiva var att det inte var covid, det kollade vi upp direkt såklart, och detta betydde att jag inte behövde oroa mig för detta eller sitta i karantän, och Kalle kunde även röra sig fritt ute under tiden. Den första kvällen exempelvis var han ute och åt middag med Diego och de andra från vårt gamla hostel medan jag vilade på rummet. Under de andra dagarna vilade och sov jag mycket, och tog småpromenader med Kalle i området för att utmana balansen/kristallerna. Till sist när det var dags att göra försök nummer två att flyga hemåt gick det bättre. Förkylningen var/är fortfarande där men det var lite bättre på balansfronten. Då var det bara litegrann, och det är det fortfarande nu flera dagar senare, men det är någonting man får leva med ibland.

Så, vi tog metron till flygplatsen, åt frukost där i form av en kaffe och en egg mcmuffin, hittade rätt flyg, och sedan fyra timmar senare landade vi på arlanda. Eftersom vi köpt biljetterna så pass nära inpå fick vi inte sitta bredvid varandra eller på samma rad, men det gick så bra ändå. Man sitter ju oftast och sover eller tittar på film iallafall. Det var en solig dag med klarblå himmel, och där vi flög över europa såg vi massor med vackra landskap därnere som vi med breda leenden tänkte att vi snart kommer att få se också, bland annat flög vi precis över Mont Blanc, europas högsta berg. Det var så högt att det kändes som att jag skulle nå snön på toppen om jag bara stuckit ut handen genom fönstret. En häftig syn.

På arlanda kändes det JÄTTEKONSTIGT efter två månader i spanien. Inte bara att höra svenska överallt igen, men också att ingen hade ansiktsmask på sig. Sverige har ju släppt på alla restriktioner till skillnad från spanien och många andra länder i europa. Vi har med strikta reglement haft ansiktsmask på oss överallt de senaste åtta veckorna, speciellt inomhus, så visst var det konstigt hemma. Och skönt! Under hela det första dygnet hemma var det konstigt att gå in i butiker och på bussar och inte behöva ha mask. Det kändes helt fel!

Iallafall, vi tog bussen från arlanda till Märsta, sedan en annan buss från Märsta till Sigtuna där Kalles syster med familj bor, och där vi nu skulle bo under dessa dagar på hemmaplan. Jag var fortfarande ganska hängig av förkylningen med en envis hosta och ett släng av kristallkaos i öronen, men det var betydligt bättre än innan. Det var fantastiskt roligt att få umgås med familj, att få leka och busa med systersonen Figge, och slappna av en aning därute i Sigtuna.

När jag mådde betydligt bättre var det äntligen dags att göra det vi kommit för, ta den tredje dosen! Efter veckor av envist svettigt kämpande i spanien var det äntligen dags. Vi tog oss in från Sigtuna till Stockholms central där vi läst att de hade drop in - mottagning för vaccination. Tror ni att vi äntligen lyckades ta den? JADÅ! Äntligen! Det gick som smort att komma dit, registrera sig, prata med sköterskan och få sprutan i armen, sedan var det klart och nu är det registrerat i våra covidbevis på Kivra. Bara sådär. Vilken vinst! Lyckliga som få åkte vi tillbaka till Sigtuna och firade med att äta och dricka gott med familjen.

Igår åkte Kalles underbara föräldrar ut hit också från Örebro för att umgås i några timmar, vi åt på en mysig restaurang nere vid vattnet, firade mamma Caris födelsedag, berättade om massor med roliga saker vi varit med om hittills på resan, skrattade och busade och tog en lång promenad längst vattnet i solskenet innan de behövde åka hemöver igen. Nu har vi fått en ny andning och laddat batterierna ordentligt inför den fortsatta resan. Vi har även köpt några saker vi behövde ha eller fylla på av, en varsin jacka till exempel, snus, laktospiller och diverse kryddor till när vi lagar mat på hostlen.

Vi har också passat på att träffa några fina vänner och bekanta här i området, och njutit av perfekt väder med strålande sol under hela tiden vi varit hemma. Hur tacksamma är vi inte?
I morgon kväll (måndag) har vi bokat tågbiljetter i sovvagn (sexbäddars) från Stockholm till Köpenhamn, där vi fortsätter resan. Innan detta ska vi umgås och äta middag med vår polare Haskel i stockholm, sedan hoppar vi på tåget och somnar förmodligen gott till ljudet av rälsen undertill. I köpenhamn har vi bokat ett fyrabäddarsrum på ett hostel i tre nätter till att börja med. Men allt detta kommer vi att berätta om i nästa inlägg. Nu börjar nästa kapitel på resan. Ni hänger väl med?

Till nästa gång, må gott.
Melissa