Valencia
Tja! Kalle här.
I skrivande stund befinner vi oss i Barcelona och imorgon åker vi hem till Sverige för en kort stund, och då endast för att få den tredje sprutan och sedan åka vidare igen. Det är surt att EU inte kan samköra bättre men så är livet. Nu ska jag i alla fall försöka att återskapa känslan av Valencia, trots att vi redan har skapat massor av nya minnen här i Barcelona (och tappat några hjärnceller på vägen).
Efter vårt långa äventyr i Sevilla hade vi nu bestämt att det fick bli fyra nätter i Valencia och inte mer. Ibland är det skönt att man har lite tidspress på sig när man reser för man fastnar så himla enkelt annars, ibland är det platsen i sig, ibland är det människorna och ibland men mer sällan byråkratiska hinder. Vi tog tåget från Sevilla, bytte tåg i Madrid och efter cirka fem timmar var vi framme i Valencia. Tågresan var inte mer anmärkningsvärd än att någon hade gjort toaletten till dess privata lackeringsstudio. Vi kan stanna där infomässigt, men det var äckligt och en aning kreativt. Vi anlände runt kl 14 och promenerade två kilometer till vårt hostel vilket låg i den gamla delen av Valencia som var fylld av gamla kyrkor, ringlande och trånga gator, vackra balkonger som var överösta med växter och lukten av matos från 100-tals små resturanger som fyller ens inre med välbehag.
Hostlet låg på en mysig sidogata och vi hade bokat två sängar i ett 12-bäddsrum. Detta har vi gjort många gånger tidigare men då och då får man dela detta rum med mästarnas mästare och dess kumpaner i snark-VM! Det spelar ingen roll hur luttrad man är när det gäller att dela rum med flertalet personer, för när någon har som agenda att väcka satan själv från dess djupa slummer finns det få medel som man kan använda sig av. Om ni någonsin hamnar i sådan situation rekommenderar jag följande tillvägagångsätt för att hantera det hela:
1. Alkohol (det finns få saker i världen som kan döva omgivningen på samma sätt som alkohol).
2. Sova på taket.
3. Tälj en liten totempåle och genomför en regn/åskdans som endast är över den snarkande individen.
4. Välj privatrum.
5. Stå ut och hoppas att personen går tidigt så du kan sova en stund på förmiddagen.
Sen finns det människor som bara är dumma i huvudet och pratar i mobilen kl 05 på morgonen och inte fattar att människor faktiskt vaknar av att man asgarvar högt i trångt rum. De behöver vi inte prata om just nu utan vi rockar vidare med Valencia och våra upplevelser där.
Valencia är Spaniens tredje största stad och ligger på östkusten mot medelhavet och har en rik historia vilken ni kan läsa om på ert lokala bibliotek. Valencia är känt för att vara födelseplatsen för Paella, så det var en sak som vi var tvungna att testa medan vi var där. Vi hade redan käkat Paella vid flertalet tillfällen men att få chans att mumsa i sig orginalet kändes helt rätt. Paella kan innehålla lite allt möjligt men i orginalet ska det finnas kanin, kyckling och lite annat smått och gott, så när tillfället gavs beställde vi Paella valenciana (men det blev tyvärr lite av en besvikelse). Man har ju förväntat sig en smakexplosion följt av en lättare orgasm men nej, det var väl ok men inget som man skulle rekommendera för det kändes lite som bortkastade pengar. Om ni vill äta riktigt bra Paella skulle jag beställa Skaldjurspaella eller Arroz negro som är ris som har färgats svart av bläckfisksbläck. DET är däremot gott som fan!
Nu släpper vi maten och går vidare på individer som vi har mött i Valencia. Vi börjar med fransmannen Bruno som bodde på vårt hostel. Jag har aldrig mött en person som var så uppfylld av konsprisationsteorier, och hur varenda konversation obevekligen landade i antingen coronavaccinets kontrollfunktion, en hemlig världspolis eller undanhållande av information som skulle kunna göra att vi kan leva för evigt. Det är intressant att träffa sådana personer för de lever i en helt annan värld än den världen som man själv är i. Problemet är att det inte gick att föra en normal konversation med Herr Bruno och jag ska ge er ett exempel:
"Kalle: Tjena Bruno, Hur är läget?
Bruno: Bra, själv?
K: Jo för fan, vi har besökt kyrkor, ätit lite schysst gatumat och chillat i parken på en filt medan vi bevittnade lokalborna göra det som lokalbor gör i parken. En riktigt skön dag helt enkelt. Vad har du gjort?
B: Du vet att munskydden aldrig har haft den funktionen som de uppstår?
K: ehhhh.. vad?
B: De är bara där för att vi ska vara rädda och för att fängsla våra sinnen att världen går under!!!!!
K: ehhh... ok.... jag måste laga mat nu".
Detta var bara ett axplock men ni förstår vad jag menar, och det var jobbigt och en aning frustrerande då vi var tvungna att undvika honom på hostlet när vi såg honom (jag orkade inte debattera med honom varenda gång vi stötte på varandra).
Nu till något annat.
I Spainen är det så att man ska ha ett covidbevis på att man är vaccinerad, och många restauranger kontrollerar dessa med en QR-kodavscannare. När vi kom till en bar som hette "Beers and travels" visade vi upp våra bevis och han tog fram sin avscannare men gjorde bara ljudet "bipbip" med munnen medan han höll fram sin avslagna avskannare. Sen log han bara, tog vår beställning och gick vidare. Jag och Melissa bara tittade på varandra och skrattade lite åt det hela för detta visar att vissa personer inte alls bryr om att kontrollera ens bevis. Dock kan det vara så att alla som kommer till Spainen ska ha ett bevis för annars blir de inte insläppta och därmed tänkte ha nog att vi har bevis, eller rättare sagt så såg han våra QR-koder och inte orkade scanna dem.
"Beers and travels" blev vårt hak i Valencia, för det låg nära vårt hostel och de hade verkligen många olika öl från hela världen och man blir rätt trött på att dricka blaskig ljus lager till middagen. Här utvecklade vi en ny lek som innebar att man tar "Lonely planet - Europe" och slår upp en random sida, läser något intressant för den andra och sedan byter man så den andre får läsa. Det var skitkul för vi fick veta massa häftiga saker om ställen som vi först inte hade tänkt att besöka men nu kan det finnas en idé att göra det! I en tid med google i varje ficka är det skönt att få ögna i en bok där man kan göra anteckningar, rita lite och sedan ställa i bokhyllan hemma som ett vackert minne över vad som har varit.
På detta hak fick vi bevittna en killes underbara försök att få två tjejer i säng. Han körde på olika kort för att imponera på brudarna, han körde på "Alltså , jag har varit typ i hela världen och jag har sett allt", "Pengar har liksom aldrig varit ett problem för mig", "Jag kan visa er denna stad men också det som inte vanliga turister ser för jag kan allt". Samtidigt som han rockade sitt välsmorda munläder drog han handen genom sitt otroligt fixade ofixade hår (han hade antagligen stått i två timmar för att fixa sitt hår så det såg ofixat ut) och erbjöd sig självklart att betala för de dyra drinkarna. Historien förtäljer inte om han lyckades men tjejerna verkade inte så impade av honom. Bra försök dock!
En dag tog vi en promenad till en av valencias stränder, för det finns inget bättre sätt att uppleva en stad än att långsamt flanera omkring, stanna upp, titta upp på vackra fasader, balkonger med färgsprakande växlighet eller gubbar som stilla dricker en eftermiddagsöl utanför en bodega medan de diskuterar världsproblemen och hur man löser dem. Valencias stränder sträcker sig långt längs kusten och sanden var finkornig och gyllene, där barnfamiljer lekte, unga par låg och kysstes och hundar som med glädje i blicken jagade bollar. Längs strandpromenaden låg hordvis med restauranger och inkastarna gjorde allt för att "sexa upp" deras menyalternativ gentemot de andras. Det som var häftigt var att min far hade varit i Valencia och på samma strandpromenad för många år sedan så vi satt och skickade bilder till varandra, mina i realtid medan hans hade en tidstypisk anda. Foton är tidsstämplar som förevigar "just nu" - stunden, den känslan och hur människor levde på den tiden. Om 30 år kan vi ta fram samma foton, skratta, gråta och minnas för man vet aldrig om man kommer tillbaka till samma plats igen. I vår familj är det Melissa som är den stora fotografen, hon är också den som skriver bäst, och mitt uppdrag är istället att vara rolig efter vägen samt legitimerad packåsna. Vem vinner på det? Båda såklart!
När vi hade tröttnat på stranden (det var för dyrt där) tog vi spårvagnen tillbaka till stadskärnan och det kan jag absolut rekommendera er om ni kommer hit. Till skillnad från om man tar metron får man se staden swisha förbi och man stannar hela tiden för att släppa på/av personer som lever sitt vardagsliv, en mamma som bråkar med sin tonårsson, ett äldre par som stapplande håller i varandra eller en nybliven pappa som ömt håller i sitt barn. Allt är både exotiskt och helt normalt för när det kommer till kritan är vi alla lika, även om vi ser lite olika ut.
Efter fyra dagar tog vi tåget till Barcelona och det kostade oss 70 spänn per biljett för vi har interrail-kort. Interrail-kort kan vara det bästa som vi någonsin har köpt och om ni vill resa i Europa är detta det bästa sättet att resa på och det är bra för miljön. Hör av er om ni vill ha mer info hur man gör och hur det funkar på plats.
Tills vi syns igen, Hej då och tack för fisken!
Kalle