backpackingthroughlife.blogg.se

 

Tjo hej och hejsan, idag är det Kalle som styr denna skuta till botten av havet. Hör och häpnas för jag är jag!

Rom, en mytomspunnen stad där fakta, myter och sagor smälts samman. Att alla vägar leder till Rom har en viss sanning, inte bara rent fysiskt utan även som sammanstrålning av historiens olikfärgade trådar, där kärlek möter våld och fakta möter lögn. Att få vandra på samma gator som några av historiens största namn, Caesar, Nero, Augustus för att nämna några och få bevittna några av mästerverken från romartiden var för mig helt fantastiskt.

Rom grundades enligt myten av två tvillingbröder, Romulus och Remus år 753 före mannen på korset. Att Romulus sedan mördade sin bror och blev den första kungen anser jag är ganska signifikant för Roms historia med tanke på alla mord, intiger och erövringar som kom att ske fram till Romarrikes fall 476 efter snubben med en pappa på ett moln. Den romerska historien är enorm och kan inte avhandlas i en blogg, skriven av två solbrända backpackers som aldrig vill växa upp så bege er till biblan och grotta ner er om ni är sugna. Vad jag kan beskriva är hur tiden i Rom var för oss.

Vi anlände till Rom från Venedig med tåg i vanlig ordning och för en gång skull hade vi platsbiljetter, så vi kunde sträcka ut oss och strunta i att bli bortkörda av arga människor som tror att vi med vilje har valt just deras platser för att plåga dem enligt Dantes inferno!

Eftersom vår hotell låg i utkanten av staden bestämde vi oss för att slänga av oss våra ryggsäckar på stationen och utforska Rom i några timmar innan det var dags att ta tunnelbanan till vårt område. Vi köpte två Roma Pass 72 timmar som gav oss tillträde till all lokaltrafik och gratis inträde till två attraktioner och sedan traskade vi ut i Roms varma kaos. Lukten av avgaser, hetta ( 27+) och högljudda italienare var en kovändning mot många lugna plastser som vi hade varit på tidigare. Det som slog oss var att hela centrala Rom är som en lekplats för historiker och arkeologer för det finns något att se runt varje gatuhörn, förutom glassförsäljare och krimkramsstånd som alltid finns där turister flockas. Efter att ha gått omkring ett tag insåg vi att vi måste ha ett mål och målet blev Fontana di Trevi och ju närmare vi kom vårt mål, ju tjockare blev massan med turister. Alla språk, kulturer och kroppsbyggnader blev som ett ting som rörde sig som två ormar mot varandra och i samma veva som man ska försöka hålla ihop ska man också hålla koll på plånbok, telefon, väska och kamera för dessa platser är också ficktjuvarnas paradis. När vi kom fram var vi svettiga som två personer som har bedrivit älskog under en hel natt men vi lyckades hitta ett relativt lugnt hörn där vi kunde ta nödvändiga foton av fontänen. Själva fontänen är ett mästerverk där porlande vatten forsar fram runt marmorprygga män, kvinnor och hästar. Det bästa som man kan göra när man befinner sig på sådana här platser är att fota andra som fotar objektet, för det är hysteriskt kul att se när någon försöker ta ett foto med någon klänningsprydd brud och där ingen annan är med i fotot så de kan lägga upp bilden på instagram och säga " Alltså liksom hej, jag typ bara hittade denna fontän och ingen annan var där #tvåhjärncellermedsnyggkropp"

Därefter blev det två cappuccino på en lugnare bakgata och färden mot hotellet kunde påbörjas. Det hela var väldigt smidigt och vi kom fram till området efter cirka 40 minuter. Vi gjorde inte så mycket mer än att gå till affären och köpte snabbnudlar som vi tillagade på rummet med lite extra stuff till och drack några öl. Sen sov vi stenhårt, ungefär så hård som Arnold Schwarzenegger är i filmen "dagissnuten".

Dag två började med att planera vad vi skulle se och göra under dagen. Vi hade en tid när vi var tvungna att vara vid Colosseum ( 14:05) så vi åkte in till centrala Rom och började utforska olika historiska artifakter och faktum var att vi började med Pantheon som är en otrolig kyrka med en 10 meters rund öppning i taket så solens strålar skiner in eller om det regnar så regnar det in. Häftig konstruktion helt klart! Därefter gick vi till det närliggande Piazza Navona för att beskåda en vacker obelisk, ståendes i en fontän och omgiven av svettiga amerikaner som vackert uttryckte sig " Like wow, it´s like big and stuff". Vi bestämde oss här och då för att totalt paja vår budget genom att sätta oss på ett fik på torget för att betraka skådespelet av turister i grupp. Ibland är människorna runt omkring en historisk plats mer underhållande än själva platsen. Efter en svidande nota bestämde vi oss för att ta oss till Colosseum.

Jag kan med lätthet säga att det mäktigaste med Colosseum är första anblicken, med sin omkrets på 524 meter och 48 meter hög är en fröjd för ögat. Denna magnifika koloss hade en gång i tiden plats för 87000 åskådare som fick möjlighet att beskåda diverse skådespel, både lättsamma men också blodiga. Antalet personer som förlorade livet på arenan räckas i tiotusen-tal och var en del av Roms politiska arm. Att komma in var inga problem med våra Roma pass och vi tågade in med en känsla av "ohhh, wow, aahhh" medan vi sicksackade mellan de olika tourgrupperna för att själva kunna beskåda de olika utställningarna i själva Colosseum. Nu tänker jag avslöja en sak med Colosseum som jag kände när jag var där. Man blir snabbt mätt på allt man ser därinne och efter cirka 30 minuter känns det verkligen som man har fått ut det mesta av vad Colosseum har att erbjuda. Jag var lite av Melissas guide när vi var där och det räckte gott och väl för oss båda så vi bestämde oss för att ta oss till närliggande Forum Romannum som enligt vår mening har mycket mer att ge än Colosseum. Gamla ruiner av tempel, vackra hus och microhistoria är vad som ges på plats. Vi vandrade omkring där i säkert två timmar tills solen strålar hade bränt hål i skallen på oss och beslutet att inta lättare drycker på skuggig plats blev extermt viktigt för oss. Vi tog en promenad förbi Piazza Venezia till området Trastevevere som var supermysigt med små restauranger, murgröna på väggarna och smala gränder som glömde balkonger med vackra utsmycknader. Efter någon timma där var vi helt färdiga så vi stack hem med tunnelbanan, köpte med oss två pizzor till rummet och slockade som två barn efter en heldag på förskolan utan powernap.

AHHHHHHHHHH, TRÄNINGSVÄRK!! var det första som väckte oss inför vårt besök i Vatikanstaten. Benen var som gelé men skam den som ger sig för nu skulle vi spana in högste prällen och hans lilla lägenhet. Inga moln på himmeln och solen var i full färd med att värma upp inför stekande av blekfet turist och då kom vi fram till Petersplatsen för att ställa oss en den midgårdormslånga kön in till Peterkyrkan. Faktum var att det bara tog 25 minuter att komma in och Peterskyrkan är definitionen av prakt, en prakt som i början fyller ens huvud med förundran över människans geniala sinne, men efter ett tag får man en sur eftersmak i munnen när man inser att dessa pengar hade kunnat hjälpa sjuka och fattiga människor istället. Alla pengar i världen kan inte tvätta ren krisendomens historia från de fruktansvärda saker som gjorts i dess namn (och fortfarande görs). Hur som helst betraktade vi alla dessa makalösa skulpturer, tavlor, avbildningar av änglar och bladguld som fick kyrkan att bada i ett gyllene sken. Att betrakta historien från flera perspektiv berikar och gör en till en mer förstående medmänniska och allt har en baksida och att vara medveten om det är det som gör skilland i slutändan. I alla fall, jag ska inte grotta ner mig utan fortsätta berätta vad som hände efter att vi hade spanat in Franciscus netflixrum stack vi till Sixtinska kapellet och vårt mål var solklart och det var att se just det och inget annat, för vid det här laget var vi mindre intressande av att se gamla statyer med avhuggna penisar, täcka med lövblad utan vi vill med egna ögon se kapellet.

Det tog oss säkert 20 minuter efter att vi kom in på museumet innan vi kom fram och det var packat med folk, och med jämna mellanrum talade en arg italienare i en microfon " SILCENZO, NO PHOTO, RESPECT THIS HOLY PLACE" så efter 5 minuter gick vi därifrån. Vi är glada att vi har sett det men det är ungefär så som vi hade planerat det hela. Man orkar inte hålla ångan uppe hela tiden för att hinna se allt, och det är inte meningen heller utan om man ska komma till Rom så välj några saker så man kan njuta av det men spring fan inte omkring och få en hjärtattack på köpet.
Efter en middag på hotellet, där vi kan ha ätit den sämsta lasagnen som någonsin skapats kollade vi på några filmer innan det var dags att somna för den historiska delen av denna resa var inte över, för dagen efter skulle vi åka till Pompeii men det får bli ett senare fingerpåtanget-problem.

Ha det bäst och lek att du är en häst på fest!