backpackingthroughlife.blogg.se

Hej, Melissa här från Pucón i Chile.

För att ta vid där jag avslutade senaste inlägget blev jag precis som planerat tatuerad av den oerhört duktiga och vackra Niela, som vi träffade på hostlet i Valparaíso. Hon hade med sig sin utrustning och kom till vårt rum, där vi spenderade några timmar tatuerandes och skrattandes, hon tatuerade på det med traditionella sättet, med en nål på en sticka man liksom punktar i huden med, det var första gången jag blev tatuerad på det sättet, så det var riktigt kul att få vara en del av det. Det var bara en liten fånig men söt minnestatuering från resan, som från alla resor tidigare. Jag brukar säga att jag struntar fullständigt i vad folk anser eller inte kring tatueringar, jag väljer själv vad jag vill ha målat på min canvas, och min canvas med alla dess historier och berättelser och minnen är något jag är stolt över.

Nog om det, vi stannade i Valparaíso till den tionde Januari, sedan hade vi en långsam morgon där vi checkade ut från vårt hostel, handlade lite förnödenheter på stan och strosade vid en väldoftande marknad, åt lite frukost, och sedan tog vi bussen tillbaka till Santiago där vi sedan spenderade fem timmar på den stora bussterminalen, väntandes på nattbussen vi köpt biljetter till, den skulle avgå klockan 22. Vana som vi är med att ibland behöva vänta satte vi oss på våra rumpor på stationen och läste bok, drack kaffe, åt lite mat, och väntade till klockan plötsligt var tio och bussen kom, bara femton minuter försent. Det var inte vilken buss som helst heller, vi är vana att åka hur konstiga, obekväma, intressanta och roliga bussar och andra fordon som helst i betydligt många fler timmar än vad dessa tio timmar skulle ta oss att åka ner till Pucón, men denna var den skönaste bussen någon av oss åkt på många, många år. Ganska snabbt efter avfärd släcktes bussen ner, alla fällde ner sina säten, sedan sov vi. Självklart vaknade vi ett gäng gånger över natten, men överlag sov vi gott, resan i sig var ganska mjuk och skön, då det egentligen bara finns en lång rak stor motorväg genom Chile. Raka vägar innebär stabilitet och god sömn, helt klart.  Vi såg soluppgången genom fönstret tidigt på morgonen där vi for fram genom landet, sedan runt halv nio på morgonen var vi framme. Väl där hade vi redan kollat upp var vårt hostel låg, och dit promenerade vi. Vi hade privatrum även här, och fick dessutom en mysig balkong för oss själva, sängen var otroligt skön att sova i, köket på hostlet var stort och fint, duscharna var varma och personalen supertrevlig. Hostlet har en hund också som heter Molko, den sötaste fluffigaste kompisen vi sett på länge. Han följer med oss runt här hela tiden, uppe på takterassen, i köket, i receptionen, utomhus, till och med på vårt rum och vår balkong. Vilken kompis!

Pucón är helt otroligt magiskt, vilken stad! Vi visste inte vad vi förväntade oss, men oavsett vad, var det bättre. Tänk er en stad som på många vis påminner lite om alperna med sina många trähus, men ändå blandat med de typiska sydamerikanska stilarna på husen med alla sina färger, turistigt men inte i överdift, många affärer med saker man kan köpa till hajker, campingar, bergsklättring, paddling, vandring, löpning, ja ni förstår. Hela det här området är omringat av berg och vulkaner, gröna stora nationalparker, skog och vattendrag, vandringsleder och floder, det finns verkligen något för alla. Överallt omkring oss cyklar folk, joggar, springer, vandrar, klättrar i berg, åker fallskärm, klättrar på vulkaner eller upptäcker naturen, och vi är här till hundra procent för det. Men det finns också fina stränder vid de stora närliggande sjöarna, och temperaturen på dagarna ligger mestadels åt det högre, men nätterna är svala. En natt här på hostlet där vi bor frös jag som en galning då vi glömt stänga balkongdörren på rummet när vi lade oss, men också för att man bara sover med ett lakan till täcke. Vissa dagar är så varma att man inte kan göra annat än att gömma sig i skuggan under lunchtimmarna, eller bada och ligga under ett parasoll, förstås. Andra dagar är perfekta när det är molnigt och blåsigt, då hajkar vi och upptäcker alla närliggande parker och skogsområden. Det är snäppet skönare att hajka utan att ramla ihop av värmeslag. Vi tog lokalbussen en dag till ett ställe vi läst om, Los ojos del Caburgua, laguna azul och mirador de Peces, vilket var enastående vackert. Bussen kastade av oss mitt i ingenstans vid sidan av motorvägen varav chauffören pekade åt ett håll och menade att vi skulle gå ett par kilometer ditåt, detta gjorde vi. Tillslut kom vi fram till blåa vattenpölar, skog, djungel, vacker natur, vattenfall och forsande floder, dammar med stora fiskar, och träd fulla av sjungande fåglar. Det var oerhört vackert. Vi vandrade runt där ett par timmar innan vi tog oss dessa kilometrar tillbaka till vägkanten ute i ingenstans, och tillslut kom en buss förbi som vi vinkade in och den tog oss hem tillbaka till Pucón.

En kväll såg vi solnedgången från marinan här i närheten av vårt hostel, det var regn och storm bland bergen, vi kände vindarna kastas ner mot oss där vi satt, men samtidigt hängde sig dagens värme envist kvar och solnedgången var skimrande i orange vilket blänkte fint mot alla båtar och i vattnet. En annan kväll såg vi solnedgången från en bar mitt på stranden en bit härifrån, vi satt där och smuttade på en varsin öl, med fötterna på en bambubänk, och händerna sammanflätade medan himlen skiftade från dag till natt, sedan spenderade vi ett par timmar den kvällen på en klubb på stranden där vi lärde känna lite människor och smakade lokala drinkar innan vi gick hem i natten. En annan kväll åt vi middag på en restaurang som hette Brutal, Vi åt ceviche och sushi, och njöt av kvällen innan det blåste upp till regn, under kvällen stormade det och saker flög omkring, men det stillade under natten och det planerade regnet blåste bokstavligt talat bort. Hittills har det varit oerhört fint här, lyckade dagar och vi njuter till max. Vi kommer att stanna här till den sjuttonde Januari då vi tar bussen ner till Puerto Montt, och direkt över till Chiloe. Där var vi också för tio år sedan, och vi har alltid drömt om att åka tillbaka för att hajka de leder och parker vi inte hann förra gången, men också för att se om det förändrats något. Efter detta följer den episka färjan ner till Puerto Natales, men det kommer vi som sagt berätta om en annan gång.

Tack, som alltid, för att ni läser.

Melissa